torsdag 21 september 2017

WOW, bloggen finns ju fortfarande kvar. Otroligt! Och gud så mycket som har hänt sen sist må jag påstå!

Bodde i Sverige i ett halvt år då och pausade pretty much mitt liv. no joke. Jag jobbade som flygvärdinna för TUI, tidigare fritidsresor och flög runt hela vintern. Vi hade stop på olika destinationer i Spanien, Dominikanska och Thailand. Hade ju varit mer spännande om jag inte tidigare hade besökt alla våra destinationer på egen hand, but who would have known.. På längre flygningar fick vi spendera några nätter på destinationen för att vila upp oss innan vi flög hem igen. Bodde på fina hotell och fick avnjuta hotellfrukost varje dag. Fick thaimassage, äta gott och ligga vid poolen eller på stranden för att vara pigga och krya för en 12h flygresa hem. Vilket underbart jobb, eller hur?!

Speciellt efter att jag bannats över att jag banne mej är klar med att bo i en förbaskad resväska, kommer på att bli flygvärdinna - utan hem. great.

Så vintern gick, jag var konstant i olika tidszoner och visste sällan om jag skulle sova på dagen eller vara vaken på natten. Jag var borta i en veckas tid men ibland hade man turen att vara ledig i 10 dagar i sträck. Jag bodde både hos min nyfunna cs vän & hos min syster och Jonathan och fick leka me lilla Ture dagarna i ända. Jag hade alltså ett normalt onormalt liv. Jobb och familj lixom Jag pausade det galna festa-och-vara-lycklig-ute-i-världen livet och tog detta med att vara vuxen på allvar.

Jag trivdes väldigt med att flyga, att ha lite av båda världar. Att vara hemma med beloved ones och att ändå få åka iväg för att sola och dricka drinkar inbetween. Men vad som var jobbigt med situationen var ju att de var en fruktansvärd teaser. Alla mina goa kollegor älskade våra turer, and i don't blame them! Men jag kände bara att detta var mitt gamla liv - bara att lite sämre.... Nu kom man till ett underbart ställe, å sen skulle man åka hem igen. Min frihet som alltid funnits in this type of my loved life var borta, och de var ju irriterande. Men jag var ju vuxen nu.

Tänkte dock varje gång att stackars resenärer, jag ska aldrig mer flyga 10h utan att jobba. Bara sitta där och göra ingenting, hur har jag kunnat spendera så mycket tid på flygplan innan utan att bli less? haha

Ja annars under dessa månader tog jag en trip till Budapest, Danmark och två gånger till Norge. Att resa i jobb was clearly not enough. Kan lugnt säga att det blev galna resor det också som spårade så pass att vi en gång inte ens kunde hitta ut från en nattklubb utan fick fråga vakten, eller dags cykling som ledde till för många ölstop under dagen och kvällen och slutade med ett tappat och ett blockerat kort redan första dagen (levde jäkligt billigt resen av veckan!! haha) eller pass som lämnat på hotellet eller springande genom flygplatser för att inte missa flyg. Stories, if you only knew!

Men vad hände sen då? Jag fick nog. Nog på att passa barn, nog med att flänga fram och tillbaka (have we heard this before lol), nog med att vara vuxen! Jag saknade helt enkelt mitt gamla liv. Och nu kommer vi till the endless question som många envisas med "varför då?". JA varför inte?

I april åkte jag hem i två veckor. Detta var den ända tiden jag spenderade hemma under ett år nu innan ja kom hem. Sa haay - baaay och tog mitt pick och pack och åkte till Miami, var jag spenderade 2 månader. Yey, i was back to the good life. Livet där folk lever, där de är glada, där solen skiner. Där man träffar och pratar med folk. Där 27 år fortfarande klassas som ungt och folk inte bekymrar sej så mycket. Där det finns things to do, places to eat, beaches to relax on, nightclubs to go crazy. You get me. Amazing. Cash job och reunion with old friends. Done.

Åkte till Vegas för EDC festival och hade några av mina bästa dagar this year under det eventet. Flög från LA och satt och samtalade med en liten hemlös tant som bara hade en liten tand i underkäken. Hon satte sej nära mej i väntan på bussen till flygplatsen och var så snäll och go. Hon gav mej komplimanger och samtalade och undrade vilket tandkräm jag använder när mina tänder var så vita. Tänkte på att gumman varken behövde, knappast aldrig använt eller hade haft råd att köpa tandkräm anyway, men blev förundrad över hur go liten tant hon var med tanke på det liv hon verkade leva. Att hon såg mej, var intresserad, brydde sej och lyfte mej på det sättet hon gjorde, without any intention. Väldigt uppskattade life lessons moments.

I Barcelona skulle även jag ha varit hemlös efter min 36h resa, planerade att krasha på flygplatsen så fort jag landat och bara pass out. Hade däremot turen att sitta nära en äldre herre från mexico på mitt sista flyg från London, som erbjöd mej en säng i sitt hem. Thanks god tänkte jag och följde med han! haha bara tacksamhet, no fear. Dendär magkänslan som hittills guidat mej pretty väl genom livet berättade att han var en bra människa, och vilken tur att jag lyssnade även denna gång. Stannade hos honom i 4 nätter och han visade mej runt i stan, han fixade till frukost, middagar och delade touching och viktiga livshistorier. Exakt what life is about!

Men några dagar med en 50+ gubbe var just enough att recover och vara redo för .... IBIZA! ÄNTLIGEN! Ibiza har varit på min lista i 2-3 år redan men jag har aldrig fått in det av nån märkvärdig orsak. Jag brukar ju alltid go for what i want så att jag inte kommit mej till ön tidigare var ju konstigt - även fast jag haft mina chanser eller varit på gång! Men nu jäklar ska de banne mej gå vägen och jag ska verkligen leva ibiza fullt ut tänkte jag - and yes. IT happend!

Jag blev hooked up med vänners vänner och stannade i 3 veckor, och under denna tid fattade jag varför jag inte hade varit här innan. Everything happens for a reason. Ön är nämligen en helt annan värld, och jag skulle garanterat aldrig ha kunnat se det from this point of view om jag hade varit där några år innan. No words. Och även om jag hade velat dela med mej om 5 våningars lyx yacht parties, 3:e gången jag sett Paris hilton när hon festade vid vårt bord, dj/vip every night only, 3 dagars efterfestande, sjuka lyxvillor och never ending spending så hoppar vi de historierna just nu.

Jag kan dock berätta om när jag seriöst inte hittade hem under mina första dagar. Ingen adress, ingen telefon och inte en jäkla människa som saknat mej under TRE dagar som jag varit borta (good party). haha lång story short - en random kille på ett kafe erbjöd sej att hjälpa och hjälpte mej i 3 timmar att GOOGLE MAPS ZOOMA IN every little streetview på hans mobil för att slutligen hitta var jag bodde O M G seriöst, what a hero. Under dessa timmar hann vi även dricka massa kaffe och utbyta livshistorier. Bara underbart hur dessa krissituationer keeps bringing the most important people.

Ringde mamma när jag hittade hem och sa "It just happened". Jag var borta i 3 dagar, utan att nån var minsta orolig. Jag är superdålig att höra av mej och inser själv att jag borde ändra på detta. Men mitt i'm busy - don't worry - i got this - liv har blivit en vanesak för mina nära och kära. Det negativa är att det tar troligtvis en vecka innan en själ skulle tänka "hm, man har inte hört ngt av amsdelain på länge.." 3 dagar senare skulle ngn kanske bli orolig att jag inte svara på deras senaste meddelande de sänt för 2 veckor sen, men skulle jag ha blivit bortrövad skulle jag säkert redan vara nergrävd och halvrutten vid denna tidpunkt PLUS att väldigt få hade haft en aning om i vilken världsdel jag ens befinner mej i när de ska leta. Sorgligt men sant. hahah

Anyway, min sommar fortsätter. Åkte vidare till St tropez var jag firade min födelsedag och åt middag nära pamela andersson (whoooww) under min middag traskar två gentlemens in och jag kan knappt tro mina ögon när det är 2 av mina kill vänner från australien! Gissa om de blev a good night!!! Under min vecka träffar jag också min tjej kompis från OZ och Camilla jag lärde känna i London! Så himla obeskrivlig känsla när världen blir så liten!

Flög till marseille och vidare till Nice var jag couchsurfade. Bodde i en liten liten "mancave lägenhet på vinden" med taket som balkong, och en underbar utsikt över hela stan. Här hade jag också några av mina bästa dagar och kunde verkligen relaxa. Observera att jag här påstår att mina bästa dagar under sommaren är när jag tar det lungt på ett tak i franska rivieran haha there´s different types of fun. Åkte iaf till Cannes och Monaco under min tid här som jag också så länge velat till. Gillade ställerna supermycket!

Sen då? Ja de är ju bara mitten av Juli än.... Åker till Croatien och möter upp med Lisa. JUST DET, EN VÄN HEMMIFRÅN! Allt är verkligen så annorlunda när man träffar och/eller reser tillsammans med ngn. Man, iaf jag, är en helt annan person när jag reser än när jag är hemma, och fast man har känt ngn hemma i flera år så blir det en annan sorts av vänskap när man verkligen spenderar dygn tillsammans. Så himla kul att få dela en del med L iaf, med en riktig riktig vän! Men vi hann bara mötas på flygplatsen och så blir jag påhoppad bakifrån. Det var 3 resterande killar från australia-gänget jag mötte i st tropez en vecka innan, så nu blev det genast planer för första kvällen! Jag var så glad! Hela världen känns som en stor familj! And there's more to come

Split - Hvar - Dubrovnik under nästan två veckors tid. Hela croatien fick möjligtvis en top 5 placering på min världslista. Träffade underbara människor along the way. En av chilekillarna joinade i split, sen Tiffany som jag genast klickat med i ibiza bestämde att haka på från hvar, och mer av oz-killarna anlände som nu är ett gäng på 7 pers. I Dubrovnik (och hvar) mötte vi upp med de fösta vännerna från good life crew family som jag tidigare delat EDC, yachtweek och tomorrowland med. Under hela denna tiden i croatia festade vi till det och försökte överleva den heat wave som de hade i landet - helt galet varmt och man var ständigt dränkt i svett. Fresh. Men vi campade också i bil, turistade till vattenfall, festade lite till och sen var det dags för MONTENEGRO och min 3:e yachtweek.

Lunchade i bosnien på vägen till monte och fick se en stuunnning view from the road uppe i bergen. på yacht week hade vi detta år 18 båtar fyllda med good life crew människor. Det betyder nästan 200 st som är vänner från hela världen, som bestämmer sej att ännu en gång festa till det tillsammans. Hemma brukar det vara svårt att få till en träff med 10 st, så ganska bra jobbat if you ask me. Tror det var strax under 30 båtar sammanlagt men den siffran är inte så viktig. haha DANCE LOVE NO SLEEP REPEAT. Sjukt hur man i denna stund känner sej som en del av nått, hur alla love each other, care for each other och är the same. And everyones happy.

Efter en vecka av heatstroke åkte vi tillbaka för en recovery natt i dubrovnik för att sen flyga hem. VILKEN SOMMAR om jag får säga det själv. wau.

And people tell me "you should stay home and have this normal life" and i ask "why?"

Har nu varit hemma i snart en månad. Jag har lovat mamma att vara hemma under jul, och lovat mej själv att vara hemma tills jag listat ut en mera stabil framtidsplan för mej själv. Mission going sådär. Flygjobbet var roligt, men inget jobb för en forever framtid. Och jag är ju självaste resenären, inte kaffetanten som tar andra på semester. duh..... Erkänner att det är lite halvkämpigt och smådeppigt redan nu. Nästa inlägg - om det kmr ett - kommer handla om hur en diskussion med andra människor uppfattas ur min synvinkel och vad jag anser som frustrerande i vardagen. Super exciting. ;) stay tuned.

torsdag 10 november 2016

Jag är oerhört förvånad över hur många läsare jag har kvar, efter att ha varit oaktiv bloggare under en så lång tid. Verkligen roligt, kanske jag skulle återuppta skrivandet och dela med mej av min värld igen?

Har varit 2 månader I sverige nu. Det har varit väldigt intensivt och tröttsamt och jag har kämpat med att försöka gilla läget och "bo in" mej. Jag har varit tudelad och förvirrad när jag I ena stunden känt "japp, jag har bestämt mej att detta är precis vad jag vill göra nu." Jag bor hos syster I jönköping så mycket som möjligt. Delar stunder med dem som är obeskrivligt givande, behövliga och viktiga. Mycket kärlek och  support. Däremellan har jag bott in mej hos en av couchsurfingpersonerna jag träffade I början. Väldigt snäll person som ger mej möjlighet att ha tillgång till bil, en lägenhet inne istan och ett hus nära jobbet som är mellan göteborg och jönköping. Jag kunde verkligen inte önska mer!!! Är så tacksam och tycker det är självklart att jag ska fortsätta bo så under mina månader här. Sen plötsligt från ingenstans skenar mitt övertygade jag iväg och goes banan. Då saknar jag mitt liv, jag saknar min frihet, jag blir irriterad på det "riktiga livet" och vill bara skrika till alla hur dumma de är som lever som de gör! Jag känner mej passiv, oeffektiv, omotiverad och fast.

Då vill jag skaffa mej eget boende var jag kan vara ifred. För att jag ska kunna fokusera på mitt liv igen. Ta hand om mej själv! Göra vad jag vill när jag vill som jag vill för att jag vill. "Ja gör det" tycker mina nya kamrater "det handlar ju om att vara vuxen" då skenar jag igen och blir förbannad. Jag vill ju inte vara vuxen!! Det handlar inte om det.

Nä, jag stannar nog hos syster. Behåller min frihet att dra anytime I want

but I'm still not free.

Så ett ständigt tänkande fram och tillbaka.. FLUM & skitzovarning och vet inte ens vad jag tjatar om. Hela jag känner mej bara exhausted. Försöker göra det bästa av det, men medger att jag googlar resor varje dag. "Get a job they said".

"When you know what you can have, it's hard to settle for normal" - Quote by me.

Farligt.

fredag 23 september 2016

Så plötsligt har jag nu flyttat till Sverige. Landet jag alltid har sagt att jag aldrig aldrig kommer att flytta till. Helt enkelt för att jag inte kunde komma på en positiv orsak som stället kunde ge mej, som jag inte kunde ha i Finland.

Ingeting förutom ett systerbarn.

Syster och bebis var däremot enough för att ta beslutet att flytta över en tid (obs, här finns redan ett flytta-vidare-datum) och efter att folk tryckt in ordet pensionspara (vilket jag reagerar väldigt starkt och negativt över) så tänkte jag att några månader i swe får vara nästa stop i mitt liv, och så får pensionstryggheten växa samtidigt och ingen behöver oroa sej. Bra va?

Har spenderat 3+ veckor runtom i Sverige och försökt leva detta normala liv folk tycker att man ska ha. Fast normalt har det nog långtifrån varit, fast det var tänkt att vara lugnt och smärtfritt.

Började med en helg i Gävle med mina kära kusiner jag inte sett på 5 år. Mycket mycket trevligt! Sen vidare till Göteborg var jag nu då ska bo. Något hem har jag dock inte än. Sover på främlingars soffor under veckorna, reser 2 timmar vidare till syster över helgen, och tillbaka till gbg för en ny vecka. Sist tog tillbaka vägen 3,5 timmme. Fatta att jag kunde ta mej till Spanien på den tiden, så inte så lyckli i allt resande jag har gjort här.

Varje morgon åker jag 1,5 timme till mina lektioner (jaa, ja kmr till det) som är varje dag 9-18. och lika lång hemväg. Sen hemläxor, och prov varannan dag. 8 timmars hemstudier/prov "när man har tid" och samtidigt vara social med främlingar både under kursen och när man kommer "hem" till sin soffa.

I måndags åkte jag till Stockholm 7am (då gick flyget), skrev a big exam kl 10am och fortsatte med lektioner till 9pm. Det blev en 16h dag. Igår slutade vi 11.30pm!!! Hade som vanligt lektioner en hel dag (3h paus) för att sen simma från 8.30pm när de stängt simhallen för allmänheten. Lektioner hela dagen idag och nu tillbaka till Jönköping som tar mej 5 timmar med 4 olika färdmedel. Och från tidig måndag morgon blir det Köpenhamn fram och tillbaka och sen en ny soffa att crasha på i Gbg.

Och om kursen skulle va allt. Sen kommer det ju skattepapperspringande, boendefunderingar, jobbrelaterade pappersutredningar, kelafitteri, barnsköjtas och överlevnadsstrategi till.

Bara för att sammanfatta. Jag är trött.

Fattar ni ens hur mycket energi bara resorna tar? Eller bara prov funderingar man måste vara godkända på...? Eller hur man tar sej hem när bussarna allltid är fullsatta och man är redo att sova på stationen. Eller hur man ska ha råd att ta bussen för minst 20€ varje dag när man som arbetslös går en obetald kurs utan studiestöd. De ni - det är survival på hög nivå om man fixar det. Speciellt mentalt.

Har med andra ord fortfarande inte hittat en bra orsak som skulle ha ändrat min inställning om Sverige. Inte heller gett mej en understanding om varför detta normala liv skulle vara så lockande.

Kämpar vidare eftersom jag har bestämt att detta är vad jag ska göra just nu. Kunde inte tänka mej ha ett annat jobb just nu än det jag kommer ha efter utbildningen, men måste erkänna att resterande runtom är riktigt riktigt omotiverande. Har flera gånger planerat att återgå till mitt gamla fina underbara liv, men ack den som ger sej.. Även fast jag haft så mycket som gått emot mej och dragit energin ur mej så tror jag på nått vänster att this is where i need to be. Gonna keep going, fast jag längtar tills allt är över. Inte värt att kämpa så mycket för Sverige, men kanske för resten av världen.

tisdag 30 augusti 2016

Den senaste veckan har jag bott helt själv. Mor och far är uppe i swealand och jagar och kära m har solsemestrat i spanien. Och jag fick uppgiften att ta hand om våra pupps.

Att bo ensam en hel vecka var ju en väldigt väldigt lyxig tanke! Att få vara helt själv! Dygnet runt om man så vill. otroligt skönt helt enkelt och nått jag inte har gjort på åratal känns de som. Att bara städa undan efter sej själv, att få göra vad man vill när man vill, att bara ligga och slötitta på tv en hel dag, att äta vad man vill -och att faktist göra sin egen mat! Jag som aldrig gör annat än nudlar och ägg tog mej an utmaningen att försöka koka ihop vad man varit sugen på, och fast det kanske inte smakat som man tänkt var jag jäkligt nöjd att jag prövat! haha och att bara vara tyst. vilken känsla!

Men så vad har jag gjort under denna tiden då? Förutom att ha försökt ta tillvara på lite lugn och ro och få ha lite egentid så kan jag berätta att det är väldigt väldigt arbetssamt att ha 4 valpar och en gambämommo. Nerverna har minsann testats och det har nog inte jämt varit den frid och fröjd jag hoppats på. Fast igår stekte vi ju plättar till hela familjen förstås, och en halv sats räckte inte så jag fick göra en till. Med grädde och allt, de tyckte de om. Och långa skogspromenader har ju suttit fint!

Ikväll kommer älsklingen hem och jag fick precis veta att mor och far också anländer om nån timme. Så back to normal. Fast jag "slappat en vecka" (blev ju som sagt inte mycket slappande alls ändå) ska de vara så skönt att få sova ordentligt en hel natt nu. Konstaterar samtidigt hur mycket jag värderar mina sovmornar och är tacksam att det bara var tillfälligt puppspassande. Men gud ja, skönt med FF och lite freedom ahaha

Jag har ju ändå en hel dag kvar att spendera hemma. Jepp you heard me. Sa ju att det är nya äventyr som väntar, och vem hade nu trott att jag skulle stanna i Finland? Just de - ingen. Kan ju berätta att jag var på en speciell läkarundersökning till mitt nya jobb. Det tog mej 2 dagar att ringa runt i finland för att hitta en läkare som hade behörighet till undersökningen och den ended up att vara den mest basic ever och jag fick till och med berätta min längd och vikt själv. Den tog ca 20 minuter och kostade mej 220 euro. Anser det som the biggest rip off och har hundra olika åsikter jag skulle ha velat kommentera om den finska mänskligheten när det kommer till hjälpsamhet (vilket knappt finns), sociala handikapp och hur det är att vara svenskspråkig i finland. Men jag besparar er den irritationen. Stay tuneeeeed, next adventure is around the corneeer. :) x

onsdag 3 augusti 2016

ChaCha! Tror väl knappast att jag längre har några läsare på denna blogg men fick precis ett intensiv infall av att  få skriva av mej! Varnar redan nu för ett långt catch up inlägg med massvis av tillfälliga känslor. Redo för flum? Lets go.

De senaste 3 veckorna har jag varit iväg på semester. Den mest underbara semestern ever and why is that? Ja alltså. allt annat resande som jag har gjort har ju också varit obeskrivligt bra - men denna resa var annorlunda pga av alla de människor jag delat den med.

Redan i vintras sa jag att jag inte hänger med eftersom det innebar en massa pengar på en resa jag i princip redan gjort. Men mina vänner hade tydligen dendär övertalnigsförmågan och när jag hörde att vi skulle bli ett gäng på 60 pers from around the world så kunde jag inte längre va omöjlig. Vänner som jag antagligen aldrig mer skulle se om jag inte åkte på detta. King Diego och hans födelsedag som var orsaken till detta major event har jag ju träffat ett flertal gånger innan, Austalia, förra yacht week och ultra miami, och också hans crew under skiweek i aspen i vintras.  Här är det värt att nämna om The Goodlife Crew. The goodlife crew är helt enkelt ett gäng underbara människor som get together, och alla är pretty much conected via Diego. Everybody loves everybody och tro mej - den kärlek som finns är another level.

Så jag åkte till Greece för att göra samma sailing rutt för andra året i rad. Och halleluja amen
- u n d e r b a r t. Hade också bästa teamet man kunde ha önskat sej på våra superfina catamaran. Så för de som missat vad yachtweek är, så detta året var vi 19 yachter som seglar till nya öar varje dag - och festar pretty much dygnet runt eheh.... Men av dessa 19 hade vi 6 båtar packade med vänner. Så vi tar en båt och plockar ihop 10 random diegovänner som ska bo tätt tätt inpå varandra i en veckas tid och turns out to become familymaterial in the end. Så tacksam. Hur bra man lär känna en person under så kort tid är ofattbart.

Sen blev det roadtriptime. Flög till Milano var jag spenderade min födelsedag exakt 2 år tillbaka - eftersom detta var dagen innan jag fylde. Spenderade bara en dag innan vi körde vidare och skulle sova i north italy - trodde vi. Blev sen jagade av securityn när vi trodde vi passerade en vägtull men de visade sej vara en border till switzerland var de bad oss betala en slant. Jaha, camping i switzerland då bara och vaknade upp i ett tält och tårtpicknick till frukost. Körde vidare till Lichtenstein - switzerland igen - germany - luxembourg och ended up i belgien för tomorrowland! Här räknar vi 6 länder (utan att ens räkna med greece var vi flög från) på 4 dagar. Intensivt but oh so worth it!

Switzerland var så fint så fint så fint! har aldrig sett ett landskap som det! Men guu vad otrevliga människor under denna roadtrip och ingen pratade engelska - ville inte ens försöka. Och en natt tältade vi på en random sidoparkering och blev väckta av poliser för att vi parkerat på gräset. Som tur fick vi ingen böter. Var osäkra på om det var lagligt att campa varsom helst och vi var omringade av massa skumma observerande människor som stod utanför vårt tält när vi sov. En annorlunda upplevelse minsann, but we´re still alive. :)

TOMORROWLAND DÅ? second time back - första gången var 4 years ago. En upplevelse man tror att man bara ska uppleva en gång i sitt liv och walla jag bara råkade hamna där. Tomorrowland är som ett disneyland för adults. ja vet jag brukar säga samma om vegas, men tomorrowland är faktist ännu närmare likt ahah. Otroligt vad de bygger upp för en helgs festande och otroligt hur 180 000 människor kan vara så lyckliga och kärleksfulla. High on life for sure. När mina vänner fråga hur jag haft det under denna resa har jag svarat "Det var så bra att jag inte ens tänker försöka förklara, för det går inte - det var bra helt enkelt".

Men smällen man får ta när man kommer hem. Ett nytt livsmotto som vi tyvärr har accepterat är att "everything that goes up, have to come down" och så är det. Man lever på moln men i nått skede måste man komma tillbaka till verkligheten. Och verkligheten är absolut inte nått dåligt. Det dåliga är när man ser hur comitted alla är till verkligheten. Vilket allvar som finns i vardagen och hur omöjligt det verkar vara att unna sej nått, leva och bara let go. Hur man slavar för sitt eget liv att man inte har tid/ vill / bryr sej eller kan avika från sin normala vardag.

Jag fattar - det är vad jag dagligen hör - "du måst slut ti flyg och skaffa ett riktit liv" we´ve been there before. Jag var faktist precis på en intervju. Jag råkade ha en mellanlanding på unknown flygplats på vägen hem efter 3 veckors rave live love repeat och fick då frågan "om du fick välja att vara nån annan för en hel dag, vem skulle du vara?" jag skrattade till och svarade "oj.. mej själv." Säkerligen finns det massor av människor som skulle svara samma sak och cheers till us! Men bara de fact att höra sej själv svara nått sånt kändes obeskrivligt bra.

Från det ena till det andra. Planerade att jobba till hösten, och fick precis veta att jag fått platsen jag sökt. Awesome. Så alla som varit oroliga för min del kan nu luta sej tillbaka och andas ut - he fixar no se! Ska jobba och spara ihop nya slantar så jag kan resa mer - de finns ju fortfarande massor av ställen on my list. ;) once the travelbug bites.... Kommer antagligen resa lite annorlunda i framtiden men if there´s a will there´s a way. Bara för att jag ska jobba kommer jag inte sätta mej i "normalt-liv" kategorin.

Så kan ju bara påpeka att det i princip redan blivit som jag skrev i mitt senaste inlägg i maj. För det är ju så jag gör. Önskar och bestämmer vad man vill ska hända näst - fast man inte har en aning om hur. manifestion - google it. amen

onsdag 11 maj 2016

This is the end of this journey. Är nu påväg hemmåt igen. Skönt. I'm exhausted lol

Så man kommer alltid till den punkten när folk frågar; "so what do you do". I början var det enkelt att svara med senaste jobben och att berätta om de 3 senaste destinationerna man besökt. Alla var glada och intresserade, och jag var lycklig att dela med mej av erfarenheter. Nu är det däremot en fråga jag helst undviker. När man snabbt slänger fram att man är "a traveler", och inte ens försöker påbörja vad man gjort, så får man ju halvkonstiga reaktioner, och speciellt när man nämner att man har rest on/off I 4 år... How is that possible?

Well när man förklarat hur det fungerar med att jobba och spara och hur man lever på tuna, och de inser att man inte är en prostituerad, vilket kunde make sense för haters hehe, så hör man iaf I 90% av fallen "WOW, nice life, I wanna be able to do that!"

First lesson, well you can, if you really want. It's all about priorities, but everything is possible.

Lesson nr two. Don't do it. Haha It's exhausting. Jag vet att jag har sagt det förut men värt att go on about again. Traveling is not always as beautiful as people think. De tar väldans till planering och energi så är man inte helt convinced eller stubborn, kör en charter resa för god's sake haha

So another 3 months on the road is about to end. Sista tiden har jag spenderat I Caribbean & nyc. Har upplevt och sett så mycket underbart att jag knappt kan förstå hur blessed jag är, och jag har levt som en princessa med all inclusive and waay too much food, for a month! De som känner mej vet hur mycket jag älskar mat. Det är another level of love, I'm kidding you not. Så den senaste månaderna har jag varit in paradise for sure. Och gått upp 5 kilo, so worth it! ;)

Så var o cruisa runt I Caribbean och fick se 5 olika öar; St Thomas, St Lucia, Barbados, St Kitts och St Maarten. Beautiful beaches, jetski, bananaboat, snorkling, sightseeing and so on. Amazing. Fcking expensive to be a tourist tho, kan inte fatta vad folk spenderar på sina holidays!!! Huhhu. Var 3 gånger till Puerto Rico eftersom my girl jag rest med är därifrån, och jag fick uppleva riktig PR cultur med fest o mat. Helt underbart och the real reason why you travel. (Fck the turistthings, local is the shit)

Sen var jag så excited òver att finally uppleva new york men de va sån disappointment att de inte ens är värt att nämna. Kanske för att de var regn och 15 grader hela veckan, så kanske jag borde ge stan en ny chance I framtiden. Vi får se. De va så bad att jag åkte till Miami de sista 3 dagarna just because I couldn't stand it.... Då vet ni... Haha

Men nu gott folk är jag redo att komma hem. Tror faktist det är första gången jag längtar så mycket. Mamma fråga innan vad jag ville äta som kvällsmål när jag kommer, jag sa varmsmörgås och fick fullt med tårar I ögonen haha den känslan...! Så bara typ 20 timmar till då, I'm getting there!

But PS. Mina vänner fråga innan varför jag åker hem, och ända orsaken jag har är att jag måste jobba ihop lite nya money. "So why don't u look for a job over here". Självklara tanken jag hade in my head just då var "I have no fcking idea". Är ju pretty sure att as soon as I get home, kommer jag säkerligen bli rastlös igen...

Men för att dela lite personliga plans nudå. Next is gonna be "forever". Bratpacking and temporary is over and out, time for a new chapter. Tack o hej. X

söndag 24 april 2016

Ja oj vad det har hänt här sen jag uppdaterat senast. Varit busy living life som vanligt så svårt att keep up med uppdateringar. Kan ju redan nu dirigera er vidare till BABES blogg eftersom hon uttryckt sej så bra i sitt senaste inlägg om vad vi har haft för oss! Good shittt babbbee xx

Men kort och gått. WOW. 

Efter Mexico åkte vi spontant till Aspen, Colorado. Hur i hela friden, but why not? Med flygstrumpor som headband och sarong som halsduk kände vi oss som kids igen när vi fick åka snowboard under en dag. Så himla roligt!! Så oväntad men perfect spontanresa. Resten av dagarna bada vi i hottub och chillaxade framför brasan med kaffe o nybakta kakor på superfint och mysigt hotel. Festade också till det några kvällar eftersom de samtidigt råkade vara skiweek (samma concept som yachtweek, partyyy) och resten av tiden förundrades vi bara över livet.

Älskade aspen, superfint fast man blev ju nog påmind om varför man inte är hemma under vintern. 4 dagar i den kölden var more than enough, s
å vi åkte sen tillbaka till Miami helt enkelt. Jag hade lite time to kill innan ja skulle påbörja min egentliga resa, and Miami was on the way soooo, stanna en vecka just for fun. Jessbabe o jag som trodde vi skulle skiljas redan efter första veckan I Mexico, men couldn't get enough och stayed together ända tills vi lämna Miami samtidigt för en vecka sen. Vi hade sån himla underbar resa tillsammans and can't wait until next time. So many plans
Emoji win
Men är de inte märkligt. N
är jag blev lämnad på flygplatsen I Miami kände jag mej som en nybörjare. Undrade hur man gör. Sen kände jag ingenting alls. Var det för att jag precis lämnat min jessbabe and was on my own again eller var det bara för att jag var så high on life under så lång tid att mina känslor bara pausades när man väl upptäckte allt redan var över..? Men jag blir så förvånad över att jag glömmer hur det känns. Som att man aldrig lär sej...

Har bara haft en sån otroligt bra resa so far, verkligen så mycket bättre än jag någonsin ens har kunnat wish for, men jag har säkerligen en minst lika bra resa ahead att vara excited över! Har fortfarande flera destinationer klappat och klart and can't wait for it to happen. Men samtidigt just där och då så var man så tom. 

Fortsatte iaf min resa med att åka till Puerto Rico. The beginning of the end. Träffa upp med några vänner från gold coast som jag ska resa tillsammans med en tid. It's just funny för jag visste ju att så for jag landat och mött upp med dem så kommer ju det också vara awesome. Där påbörjade jag ju resan som var planerad från början, allt innan "just happened".

Så två dagar i PR och jag hade den bästa local experience i could've asked for. Firade W's birthday puerto rico style and that was a show for sure. Släktträff, dans, maaaat, hel gris på spett, fyrverkerier, trummor, hemlagad bränvin och bara löjligt lyckiga människor! otroligt roligt! :)

Sen spenderade vi en vecka i dominican också, på all inclusive -danger hur mycket jag ätit!!!! Men underbart lyckliga människor där med, såå mycket mat och väldigt annorlunda utekvällar med cocobongo and stripp clubs haha simmade också med delfiner ju, SOOOOO SWEEET!!! lovelovelove haha Nu är vi tillbaka i PR för en natt och imorgon åker vi på en veckas cruise i caribbean. Huhhh, i wish this would never end haha

Men jag vet ju att allt bara är temporary. Ett av mina vanligaste uttryck är "all we have is right here right now" att man ska ta tillvara på whatever happens because that's all we have.


Time to enjoy people.

And btw. Noone will be surprised to hear i've lost another phone. Yes it happened. i'm grounded.
And no wifi for another week. help.

måndag 4 april 2016

Been on the road again I nästan två månader och har haft lyckan att uppleva en so far helt underbar tid. Det har kännts som att alla platser har givit mej ngt jag har behövt just då.

Hawaii var min meditation punkt med alla hiker och chillaxing jag hade. Amazing. Miami var soooo uplifting with all the beautiful people som var runtom oss, och att träffa upp med vänner från hela världen är bara en sån obeskrivlig känsla. Samma I Hawaii, en svensk helt lovely gurl som ja träffa I Brisbane partying bodde nu I Hawaii och så roligt att bara ses igen "somewhere in the world ". I Miami var det reunion med the good life crew som jag träffade I oz, och även yachtweek last summer. The best goodlifefamily on earth.

Vi har nu spenderat en vecka I Cancun och just loving life every day. Här har vi träffat nya underbara vänner och jag känner mej så lyckligt lottad. Och att ha träffat upp med jess igen, jaaa can't even deal with my blessings right now!

Vi har också rest runt en vecka med en av Jess vänner och explorat playa del Carmen och tulum som är några roadtrip timmar iväg och vi har definitivt haft en vacay from our vacay. No words hur bra och relaxing det har varit!!!! Och ja, Mexico is beautiful! Me gusta. :D

Varje dag har jag haft dendär glädjen I magen. Dendär känslan som är så svår att förklara, dendär känslan som de flesta försöker inbilla mej att bara är temporary. Temporary or not, det är definitivt en känsla jag hellre har för nån dag, månad eller ens sekund än inte alls.

MEN! Lets face the "reality". Under denna tid har jag också haft riktiga ups and downs. Starka känslor, förvirrade känslor och funderingar på livet och framtiden, men som sagt har jag varje dag varit lycklig. Riktit lycklig. Och det är orsaken till what keeps me going.

Alla intryck, minnen, obstacles, allt man lär, ser och känner.... Hur ska man någonsin kunna gå tillbaka till ett "normalt liv" som alla förväntar sej att man ska...

Just wait for it, theres much more to come. Just nu är vi på en helt random oplanerad och definitivt spontan resa. Spenderat 12 h I en transfer nu. trodde de skulle vara en timme, fast svårt med dessa am/pm timings, jk. bara lite o-observanta and go with the flow so timings är ju inte så viktigt att hålla reda på.

Nästa destination blir spännande minsann. xxx

fredag 25 mars 2016

Oukey. Känns konstigt att fortfarande uppdatera, funderar länge på om man ska be bothered eller inte, var man ens ska börja.... Tänkte sen att det nog är trevligt för mej själv också I framtiden att läsa om lite milstolpar I livet. Milstolp..... Hmmm....

Jag försökte att stanna hemma I lilla larsmo men lasted only 2 months, and I were out. Så konstigt hur jag bara inte har ro att stanna och njuta. Så jag åkte, igen.

Denna gången sa jag knappt till nån att jag skulle dra igen, mest för att slippa goodbyes. Goodbyes är fortfarande ngt av det svåraste som finns. Inte heller sa jag destination, plan eller annan info. Denna gången ville jag bara go. Inte prata, förklara, fundera eller planera. Denna resa skulle nog bli den mest flummiga av dem alla, and still is.

På nått vänster känner jag att jag denna gången vet jag inte ens vad jag letar efter. Ingen aning. Peace? Mej själv? En framtid? Just nu känner jag mej lite vilsen och väldans ofocuserad, men vet att det är viktiga känslor som jag måste pay attention to för att kunna move forward.

Det märkliga är att det är så mycket enklare att vara vilsen I världen, än att vara vilsen hemma. Och just the fact att leva I bikini och dricka färskpressad juice om dagarna gör ju underverk. Spelar ingen roll om man har en shittyday, för den är ändå ok.

Aaanywaay nu ska jag berätta och dela lite av erfarenheter ist. Inte kan vi avsluta här när vi en gång har börjat. :)

Den senaste tiden när jag har rest har ju det mesta gått åt helvete helt enkelt haha alltid alltid ska de hända nått ju. Men jag behåller ju lugnet och tolkar det som prövningar som är meant att hända. Mest irriterande är det när det handlar om money. Spelar ingen roll om jag skulle behöva sova på gatan eller stanna 4 dagar på en flygplats, no worries, men när saker gör att man MÅSTE sätta ut onödiga pengar som inte finns I budgeten, då jäklar gör det ont.

Hände när jag kom hem sist också, sa till mor att jag aldrig mer I hela mitt liv kommer komma hem eftersom det är oftast då jag missar tåg eller flyg. Jag var så arg. Köpte en tåg biljett online för att spara in lite och denna gången var det första gången I mitt liv jag hade problem med baggaget när vi landa. Emirates fick inte upp baggage luckorna och vi fick vänta en timme, vilket gjorde att jag missade mitt första tåg I danmark. Min reseförsäkring hade precis gått ut men "jag hade ju bara en flygning kvar och det har alltid gått bra". Så köpte en ny ticket med 2 transfers för dubbla pris. Kom inte ens till första bytet när de stannade tåget för passkontroll och guess what, ja missade mina andra tåg OCH fick ytterligare köpa två nya biljetter för de sneaky motherfuckers hade sålt dem separate vilket gjorde att jag inte bara kunde ta nästa tåg. Så I detta skede skrek jag lite på försäljarna, grät och betedde mej som en bitch. Tills ja found out att killen har jobbat I austalien innan och vi börja prata om taxback och upplevelser. Tackade för min biljett och bad om ursäkt för mitt beteende.

Men inte nog med det. YES THERE'S MORE! Even worse.
När jag nu åkte (dvs för en månad sen) så stannade tåget pga tekniska problem. Mamma sa innan "lägg på de klääde om tåågi sku stedi". Oh my tänkte ja, va sku nu he stedi!!!! Men giss nu int om he gjo he. Men reseexperten myself har ju lärt sej att vara I god tid, så ingen skada skedd. Kommer till flygplatsen och ska checka in när vi märker att jag inte har ett visum till min destination. Fuck. Well apply online men om det inte är godkänt I din sista transfer så får du svänga om och flyga hem igen, 15 timmar ish. Sure sa ja, worth a try. Som tur lyckades det!

Men nudå haha som att inte de va enough. The worst is yet to come.

Bokade en biljett till en ny destination. Fixade visum(!) och var I ovanligt god tid på plats. Men när jag ska checka in måste jag ju ha en utresebiljett också, men nemas problemas. Ställer mej vid sidan om och bokar en biljett online och chansar på att jag ska få ett confirmation email (vilket kan ta upp till en timme) innan check-in stänger, men det gick smidigt och smärtfritt! Ställer mej I kö igen och får höra att min utresebiljett inte är giltig för det andra landet är too close. Så nu måste jag på 20 minuter hitta ytterligare en ny ticket som kommer vara super expensive!!

Att ta beslut om saker som ska hända flera veckor framåt är pretty much not my thing. Jag gör saker last minute without plans! Hur ska jag kunna veta var jag vill vara om 3 veckor. No way! Fick hjälp av en vänlig själ som hjälpte mej lösa situationen eftersom de inte var mycket tid kvar. Bokade randomly en ticket för $800 till en destination jag inte ens ska till. Men surprise. 4 minuter på mej och mitt nya kort fungerar inte, inte online eller i atm. Fuck that! Fick ringa upp en vän och utan förklaring be om hans card details. Pinsamt haha. Men det gick I sista sekund sen fick jag höra "Run! Run, and don't stop!" And oh yes I did
 No way att jag skulle missa detta flyg! Och de sa att jag kan få en refund på biljetten om jag inte använde den, och de var ju en jäkla tur!

Vet inte varför saker och ting ska krångla så nuförtiden. Om jag är så bekväm I resandet att jag inte gör min research, för jag vet att det fixar sej hehe eller om universe försöker få mej att sluta flänga....

Nice try universe... I'm not done yet.

måndag 11 januari 2016

oj vilken omställnig att komma hem må jag kommentera. innan när jag har rest har jag ju alltid fått hemlängtan efter 5 månader, då brukar jag vara redo att åka hem för att äta kalles, mörkbröö och ordentlig finsk korv. sist reste jag i 8 månader (vilket kändes som 2 månader) och hade inte hemlängtan nästan alls, kom hem 1 månad i somrast och reste iväg igen i nästan 5 månader. Denna gången kom inte min hemlängtan helt enkelt. de va ju självfallet roligt att träffa familj och vänner och jag hade ju lovat mej själv, och alla andra, att detta var sista gången jag flyttar hemifrån.

Men att komma hem, och vara så begränsad som man är här, att se hur trångsynta alla är och att inse att den viktigaste och vanligaste frågan man ska fråga ngn som har rest jorden runt det senaste året är "jaha, ska du byri studer nutå?". Att komma hem och inse att man är lika ensam här, om inte mer ensam, som någon annanstans i världen, att inse att det inte bara är "främlingar" man inte kan lita på och att inse att man alltid bara har sej själv att räkna med. That´s not a good thing. 

Min bild av världen och livet har minsann ändrats big time, på gott och ont. Och att ens försöka förklara the big diffrence till nån som inte har en aning om att de lever i en liten box, är helt enkelt inte möjligt. ibland känns det som jag har blivit en ailen och har det senaste åren bott på en annan planet, och att komma tillbaka för att se alla gå i samma robotrutiner som de gjorde när jag lämna. 

Ibland önskar jag att jag aldrig börjat resa, för då skulle jag inte behöva uppleva denna känslan. många tycker säkert att jag inte uppnått mycket av att "fläng runt i vääde" eftersom jag fortfarande som 25 åring inte har en karriär eller ett stabilt liv. Men hur skulle jag på ett snällt sätt kunna titta på dessa människor och förklara att det sista jag vill göra med mitt liv, är att leva som dem. 

Jag må sätta mina ända slantar på flights och inte ha en ordentlig 5 årig special utbildning, men jag har under de senaste 4 åren bott i LA, Dubai, London och Australien. Jag har besökt 20 länder under denna tid, flera av dem several times. Jag har catchat runt 50 flyg sen oktober last year och vet ni vad, jag har klarat allt detta själv. På egen hand. Och jag har minsann levt. Det är min definition av success, i min värld. 

Men vet ni vad det bästa har varit. Under denna tiden har man har träffat människor som är lika som en själv. Man har känt sej som en normal alien. Och det finns inget som kan jämföras med vad man har upplevt, och skulle jag ha chansen skulle jag do it all over again!

Men kan ni fatta hur irriterad man kan bli när folk säger att saker inte är möjligt, eller nått så dumt som att jag måste "komma ner på jorden och sluta sväva". Vem sa att min reality, mina prioriteringar och mina drömmar inte är verklighet?! Att den inte skulle vara lika viktig eller att jag inte lär mej tillräckligt viktiga saker - så en utbildning nog skulle vara bättre att satsa på. 

En utbildning på några år, så man kan jobba resten av livet med ngt som gör att man kan betala sina räkningar varje månad och ha ett normalt liv och göra som alla andra gör. 

Hur i hela friden har ngn kunnat missa att i dont do normal?! 

Men från part 1 till part 2. Det värsta är ju att man upplevt så mycket, som ingen förstår. Det är värst. Att man alltid saknar ngn, och att när man en gång valt att do it by yourself, ja då är du ju by yourself. ganska ensam. 

Nu ursäktar jag mej också ifall ngn tog illa upp pga detta inlägg och ifall det var lite bad vibes, och javisst, det ska minsann vara intressant och se var man hittar mej om några år. Kanske bor jag på gatan och ångrar att jag inte tog dendär utbildningen farmor prata om, eller så lever jag helt enkelt fortfarande ett fantastiskt fantasiliv, har en unicorn och tackar mej själv varje dag för att jag var crazy enough att do whatever the fck i wanted to do.

I guess, all we can do is believe. and the unicorn is worth the risk. 

söndag 27 december 2015

oj, man kan ju undra om jag ens lever mer, men de gör jag nog! :)

Har kommit hem igen till lilla Jakobstad. Spenderade mina sista 3 månader i Melbourne och trivdes superduperbra. Bodde där på gården med alla gosiga djur, barnen och urgulliga mamman som jag hängde med dagarna i ända! Hon var ju hemmafru så vi fick bara hitta på vad vi kände för! Och mellan varven så åkte jag in till stan för att festa till det lite, möta lite folk eller gymma nu som då. Älskade verkligen melbs för att det alltid var ngt på gång. Spelade ingen roll om det var söndag kväll, de var full fest med krogar som hade öppet till 10 am måndag morgon. De hade nightmarkets med massvis med olika mat och musik på vardagar, de hade winetasting eller openings av nya ställen, De hade hästar som körde runt på gatan, cyklar att hyra om man ville cykla runt, strand, storstad, drive thru bottle shops (i know right..... fast de har ju hela aus iochförsej) och free tramrides istan. Älskade verkligen stället och är inte alls förvånad att Melbs har blivit utvald till världens bästa stad 5 år irad. De var alltid liv och rörelse och massvis med saker att hitta på! Ända konstiga var ju vädret. kunde gå från 17 grader till 30 på en dag och kunde ju lungt ligga och sola för att i nästa sekund seriöst frysa rumpan av sej i en regnstorm.

När jag lämna Australien var jag jättelessen. Typ, jättelessen. Men som tur hade jag lite andra saker att se fram emot på vägen hem. First stop var bangkok för att träffa Shellie som jag bodde med i Dubai innan. Hon flyttade precis dit med sin husband så de va ju roligt att se henne igen! Stannade i BKK 3 dagar och det var more than enough! Galet. Och jag har ju konstaterat innan att jag inte gillar Thailand, och står nog fortfarande fast vid det.

Sen åkte jag via Dubai igen och stanna en vecka. Detta var ju dock höjdpunkten som jag väntat på huuur länge som helst, bara för att kära lilla pamsu skulle möta upp mej där! Så jag fick visa henne runt i mitt 3:e hem och de är obeskrivligt hur mycket de betyddeför mej! Vi levde som princessor hela veckan med all mat och lyx vi hade och vi bara njöt av livet helt enkelt. Vill ni kolla lite bilder får ni gå in på hennes blogg då, pammen.blogspot.com :)

Sen åkte jag en vecka via sweden också on my way home, för att hälsa på min syster och deras lilla som jag inte sett innan. lugnet efter stormen så att säga. De var ju lite kontrast mellan de veckorna haha mys och gulligull har det varit ja.

Och hur är det att vara hemma då? Mums med julmat minsann och oj så jag har gotttat mej! Har faktist mest bara varit hemma med familjen och med m. Märker hur mörkret här verkligen påverkar en så har varit redo att sova runt 3 varje dag haha Men nu har jag ju sagt att jag ska försöka hållas hemma en stund iaf. well, vi får väl se. :) Cheers x

torsdag 15 oktober 2015

Så. Melbourne. Har tänkt uppdatera så många gånger men har haft så mycket att berätta and on my mind att jag inte ens kunnat börja. Sen har jag varit så upptagen att njuta av att göra absolut inget och sen har jag varit upptagen att själv ta in allt och sen har jag varit upptagen att träffa nytt folk. Ok ok. Ska försöka göra lång story short.

Kom till melbs och det var freezing. Hörde på flyget när vi landa under den normala updatetings proceduren att klockan I melbs är 10 am och det är 17 grader varmt och sol. Jag gjorde allvarligt ett märkligt are-you-a-retard-sound och satt med munnen på vid gavel. Räknade också ut att jag har jagat sommar i nästan 2 år nu. Visst kyligt ibland under kvällarna å så me aldrig dagtid. 17 is like... winter! Och amsdelain hade ju inte gjort sin research innan och var inte förberädd på det.

And so it began. Jag kom med mina bikinisar och flip-flops och melbs känns som att de snart ska snöa, kunde va 7 grader nattetid och jag levde I mina ända mjukisbyxor, huppari, two blankets och teekopp I en hel vecka och bara försökte överleva. Jag kände -help. This is bullshit!

Som tur blev de plötsligt spring här och melbs är så konstigt att de "kan ha alla årstider på en dag". No shit. Next day var det 35 grader och löven håller på att komma tillbaka. Jojo-grader minsann.

Anyway. Kom ner hit och diskuterade med en familj kvällen innan jag åkte ner att jag kunde stanna hos dem en tid sålänge jag letar ett riktit jobb och nånstans att bo. Fick gärna stanna i 2 veckor sålänge hennes man reser för jobb för att hjälpa med kidsen och hundarna. Great tänkte jag. Efter två veckor är jag in love with denna familj. Så himla underbar och vill helst stanna forever!

Första veckan gjord jag absolut i-n-g-e-t. Hon trodde nog jag var antisocial jäkel som bara sov bort dagarna och gick I slöuskkläder. Ja knappt duscha. Men har ni en blekaste aning om hur skönt det var att inte behöva packa väskan and move. Bara ha sin egna säng och hakuna matata. Så underbart. Sen bor vi typ en timme iväg från stan. Visst sugigt när man är ute och ska ta sej hela vägen hem mitt I natten men vet ni, de gör inget. Underbart område nära havet. De har hästar katter hundar och en get. Ja känner att jag är precis där jag ska vara precis nu.

Många blandade känslor också som vanligt men här har jag tid att tänka efter och fundera över min totalt oplanerade framtid. Men för att vara ärlig har jag inte kommit fram till nått och de får vara bra ändå!

Nu ska vi ju dock inte tro att amsdelain har gett helt upp sitt tidigare partyliv. Nejnej. Melbs har masssvis med nightclubs och barer som jag har hunnit kolla in. Barhopping och utekvällar har det blivit. Och så råkade sej att sydneygänget kom ner och fira ens födelsedag och det var så så obeskrivligt roligt att se dem  alla igen!! Killen jag lärde känna I LA som är the mainkey till hur jag känner alla andra killarna var också med (han var iväg senast)! Så en reunion med han 3 år senare och de andra såg jag I januari. Det är nästan ett år sen!!!!!! Kändes som igår och vart I hela friden försvinner tiden?

Så tjejmiddagar, late mornings, free winetasting and amazing times har varit insqeezat mellan varven. OCH hotyoga som jag prövat för första gången. och en nästan 2 hour hike uppför 1000 branta steps I underbar natur! Och sightseeing I melbs. Och har kört manuell för första gången I australien, ensam. lol!!!

Och there's so much more to come. Massa plans redan så vet Inte ens om jag har tid att jobba. Hembiljetten blev bokad för nån da sen och har inte mycket tid kvar. :( är så ledsen att jag inte gjorde mitt farmwork för ett second wh visa! Så nu är jag I valet och kvalet om jag bara ska njuta av aus tills jag åker hem ist för att jobba.... Well, en dag I taget och whatever is meant to be will be! :)


fredag 25 september 2015

Så saker jag lagt märke till under mina senaste travel weeks. Att Hong Kong har berg och vattenfall. Hur kineser inte kan köa. Att filippinerna pratar superbra engelska men är väldigt sneaky och rude. Att Kuala Lumpur är en ren storstad och ser mer ut som Dubai än Thailand (who would have thought) och att cairns är underbart fint och är förvånad att folk inte pratat mer om denna location än vad de gör.

Så gå tillbaka från början, var slutade jag? Phillippines? Efter att ha spenderat 3 veckor all over I de landet så måste jag tyvärr berätta att de inte var för mej. Visst underabara stränder och vatten, och speciellt boracay, men ja blev som en liten barnslig devil där I slutet. Folket var inte alls trevliga. Servitörer sucka, hotell personal sisi, och alla försökte lura en på pengar. Stället är billigt för locals men är man turist ska man minsann betala. Och där börja man ju känns sej lite barnslig när man blev irriterad "why do I have to pay 50 when I know its only 20!!?!" Ni vet 50 pesos är ingenting för oss, några fjuttiga cent. Men när man vet att de tar 3 dubbla pris sometime och att de sagt från början ett pris men I slutändan blir det så mycket mer för att "väskorna väger så mycket" eller "nån hjälpte att bära" eller "vanliga biljetter är slut så ni måste betala business för o komma med". Bullshit. Jag bär gärna min väska själv de 2 metrarna bara du inte drar den ur händerna på mej. Ja blev tjurig och spenderade way to much money för den vänliga själ jag är och ger dem vad de ber om. Önskar ja hade kunnat kick their ass istället.

Efter phillippines åkte vi till Kuala Lumpur. Även här missade jag en av mina flygbiljetter. Hamna o boka en utresebiljett innan jag lämna Hong Kong och trodde jag bokade en för 2 veckor framåt. Well not really. Om jag skulle ha använt den biljetten skulle jag fortfarande vara I Philippines och skulle antagligen ha orsakat a big scen vid dethär laget så vi bokade ett nytt flyg helt enkelt, utan refund ofc..

Men kl då?! Wow! Inte alls vad jag hade förväntat mej at all! En ny positiv överraskning. Hade inte en aning om vad o förvänta men de var ju rent och fint o natur o jaaa, de känndes lite som ett wannabe Dubai med de höga tornen o stora shopping malls. Tummen upp för KL, ett nice hotell och finally "riktigt" mat. :) vi var ut en kväll också. Skulle "ta en öl" men sluta med en sjuk fyllekväll hahaha oväntat minsann. Även om vi festa ganska så ordentligt så är jag ganska säker på att vi fick nån dålig alkohol. Både jag o m låg och prata med toaletten ända till  sunrise och de händer I princip aldrig. Och den nivån på dålig som det var på, de va no joke.

Anyway. Skönt med några dagar på samma hotell efter flängande hit och dit under en tid. Kändes som att vi rest flera månader med allt man hunnit se och once again, fast de är så roligt att uppleva allt detta så tar de massvis med energi. Så slappande och mysande I kl några dagar innan nästa 10hs flyg var mer än perfekt.

Ni observanta läste redan I början att jag är I cairns nu. Oh ja, back in oz och jag är back in love. Alltså jag älskar australien. Verkligen.

Anlände och hade ingen plan at all vad jag skulle göra här. Ni vet jag tog min spontanitet till another level och hade inte ens ett hotell innan jag satt I arrival terminalen och skulle ta en taxi .... nånstans.

Everything turned out good tho. En natt på hostel och resten I ett supermysigt hus som påminde om en finsk sommarstuga ish, fast ett riktigt hus. Med tvättmaskin utomhus, alla fönster på vid gavel och fläktar I taket. Alltså som ett typiskt australiensiskt countryside hus man ser på TV. Sa jag att ja älskar oz?

Hyrde bil och körde upp längs kusten två dagar, så fint! Väg längsmed havet I flera timmar och blått vatten. Bara de fact att sitta i front seat och lyssna på hög musik gjorde underverk för själen och kändes lite extra lyxigt, de är nån månad sen sist. Haha vad jag inte visste var att cairns är full av krokodiler. Varje strand hade varningatexter för krokodiler, att man inte ska simma. Lol well no prob for me. Haha

Och vad gör man uppe vid great barrier reef om inte åker ut med båt och checkar it out, so I did. En hejldag på sjöön och dök för andra gången I mitt liv. Jag var så rädd I början, seriously, nästan panikade haha men när man såg all beauty där nere hade man minsann annat att tänka på. Underbart!

Hade velat åka ner till Whitsundays också, som alla andra turister. Men att sitta 6 timmar I buss ner för att se en fin strand, som ser lika ut som alla andra fina stränder, för en till dyr bussresa tillbaka kändes lite onödigt så bestämde att boka ett flyg ner till melbourne istället som jag hör så himla mycket bra om. Finally. Och som vanligt sista minuten flyg och ännu igår kväll hade jag ingenstans att bo. Men kommer ni ihåg mitt motto? He fixar no se! And once again, it did.

När jag kom tillbaka till aus hade ja tänk att åka tillbaka till gold cost för att jobba lite men kom fram till att de är tråkigt med samma ställe igen. Så tänkte stanna I melbourne en tid nu. Jobb och boende fixat innan läggdags igår och nu sitter jag på morgonflyget ner. Spännande :)

Mitt visa börjar ju lida mot sitt slut ska försöka suga upp de sista ur detta underbara land. Ångrar helt att jag inte gick för ett second work and holiday visa, men everything happens for a reason - right? :) over and out for this time xxx

onsdag 9 september 2015

Så vad har hänt sen jag lämna manila och mötte upp med m då? Dålig uppdatering igen en gång! Men ja vi har varit fullt busy med att njuta och pracka.

Vi möttes på flygplatsen I manila, hade inte sovit en blund natten innan och första prövosaken som kom emot var att jag stod och vänta på han vid helt fel terminal 20 min iväg från var han var. Haha Men inga beskymmer, hade gott om tid att förflytta mej innan nästa flyg som skulle ta oss till boracay.

Tänkte att de skulle vara skönt att bara ta de lungt några dagar tillsammans utan nån stress så vi hade hela 5 nätter där. Så himla fint och skönt! Men tro inte att vi slapp prakriiji under tiden. M's väska var försvunnen under hela tiden så den plockade vi upp vid en flygplats innan vi åkte vidare till flygplatsen nr 2, så han fick gå halvnaken I en veckas tid. Jag bokade flygbiljetter och bokade oss på fel namn pga autocorrect, och de som reser vet att det är omöjligt att resa om biljett och passinfo inte stämmer överrens. Också att de är för jekligt att få det ändrat eller så kostar se massvis med pengar. En dag skulle vi gå island hopping men slutade med att vi missa hela grejen fast vi hade anlitat och betalat en liten guide som skulle hjälpa oss. Well great.

Men inte gråter vi för det. He fixa nooo se e ju ett av de motton ja lever efter, och fast de har varit mycket att fundera på så har allt löst sej på bästa sätt! Förhoppningsvis är det ingen som tror att resande bara är glitter & glamour, för de är ju inte alltid en dans på rosor. De är så mycket mer än de beachbilder som folk vanligtvis får se. Men de är ju den del av resande som gör allt till en upplevelse, allt man klarar och tar sej igenom under tiden!

Men visst nu ska vi ju erkänna att de är en hel del beach time också. De e ju därför vi är här ;) slappa, chilla, njuta, äta och en kväll mötte vi upp med ett gäng och gick ut o festa. En ja träffa I Hong Kong kom också till boracay så självklart ska man ju mötas upp, dricka drinkar och dansa hela natten lång! För att sen dansa hem i spöregn. Kul! :)

Så efter boracay har vi spenderat 2 nätter I Cebu. Cebu är andra största staden I filippinerna efter manila och igår spendera vi hela dagen I ett köpcenter nära hotellet. Så man upskattar ett fräsht mall ändå efter att ha sett thailand butiker I en vecka, haha ja e ju lite stadsmänniska också ju. Men ere solsemester så ere. Nu är vi påväg med båt till bohol. Ska kolla chocolate mountains och se lite mera stränder. 3 nätter innan vi flyget vidare igen. Tempotempo, yalla! :) så på resande fot är vi minsann. Räkna att ja so far besökt 5 länder I en månads tid, bokat två flyg på fel datum som inte är återbetalbart och satt typ 1500 euro I bara flyg so far. Då är inte biljetten jag betalade hem från australien i juli på 850 euro ens inräknat. Så resa I all ära men måste erkänna att jag börjar bli lagom trött på att sätta alla mina pengar på flyg, and its not done yet..  

Anyway, life is good. de är ju dethär jag lever för! xxx

fredag 4 september 2015

Äntligen har jag lämnat Manila! Jag visste redan när ja åkte att manila inte var ngt att besöka och ända orsaken till att jag var där var för att ja väntade på sällskap, nämligen damdamdamdaaa my love! Oh yess! Mötte up me m på flygplatsen och åkte genast till boracay. Boracay ska ju räknas till en av de finaste platserna I världen ju och ja jisses så fint de är. Nu pratar vi stränder och vatten. Så klart vatten har jag aldrig sett I mitt liv och så varmt o skönt lol annars känns ju omgivningen som ett väldigt rent Thailand. Här ska vi stanna 3 more nights innan vi ska till ett annat ställen. Men så skönt att bara relaxa, prata, mysa, sola, äta and explore. Tänk att vi får uppleva detta och share en till resa tillsammans! :)

Men vet ni va jag måste berätta om. Jag nämnde ju att jag sov en hel del I manila och att jag knappt gick utanför dörren. Well sista morgonen ja hade där så gav en av tjejerna I rummet mej frukost. Hon sa till de andra "this girl doesn't eat, she have just been sleeping so I went to buy her food yesterday" men alltså guuuu va gulligt! Nu hade jag ju faktist sovit en hel del och inte alls varit intresserad av att socialisera med nån I rummet, vilket ju gör allt ännu mer gulligt, att denna själ tog sin tid och energi att hjälpa en osocial blondi där i hörnet. Jag blev så rörd. Såna små handlingar betyder bara så mycket för mej, att man visar att man bryr sej om varandra. Jag dör! Och dessutom med mat. Jag som älskar mat. Brukar skoja om att if you want my heart, give me food. That's how easy it is. Haaha

Anyway. Breakfast in bed - check, now its time to move this ass to go work on that tan. Yallaaa :)

Bloggintresserade

tills vi ses igen

take care