ams

Jag har haft en supermysig helg med några av mina girls! De ha varit picknick och det har varit 2 euros öl vi netti. Så nu är jag fylld med bra energi igen! :) Borde ladda upp bilder av mina vardagar någongång så ja slipper höra frågan ja fick av en vän från us för nån månad sen. "do you have any friends over there?" haha. skulle man bli lite mera övertygande om att jag faktist har de mest fantastiska vänner man kan ha? :D

Men över till något helt annat. är det inte lite konstigt...?

De senaste veckorna har jag saknat all motivation som kan tänka sej. Jag har satsat allt på jobb och fokuserat på att ta en dag i taget, jobba min ass off för att möjligtvis få en belöning för det sen. Allt annat har jag satt åt sidan sålänge. Tankar, planering och känslor har fått vänta.

Nu däremot har jag en hel vecka ledigt eftersom jag meddelat alla jobb att jag behöver få lite tid. Och jag är så taggad! Jag är fylld av motivation och vet knappt var jag ska börja eller hur jag ska kunna hantera allt som jag vill ta mej an. MEN samtidigt är jag mer lost än på länge. Det står still.

Ja är det inte märkligt? Är det för att man tänker för mycket så man begränsar sej själv? eller är det för att man är lite rädd för att misslyckas? eller är det saker som man verkligen vill? De är ju så lätt att hitta på ursäkter, bortförklaringar eller nått annat som man måste ha gjort eller som stoppar en.

Och jag blir så arg för att det ska vara så svårt. Och då har ja det ändå jäkligt enkelt. Allt är så enkelt att de några små saker som bromsar inte borde vara av betydelse. De är dock svårt när jag antar att denna lilla sak är jag själv.

mhm. så första frågan är väl om man ska gå på impuls eller detaljplanläggning? Fast å andra sidan brukar mina planer aldrig bli som planerat.

Jag vet ändå att varje dag är ett steg framåt. so keep going girl!