torsdag 24 mars 2011

There comes a point in your life when you realize who really matters, who never did, and who always will.

åh vilken dag.

har klippt ett får och har en arm som känns som betong. den fungerar alltså inte. slutade skolan några timmar tidigare med eget godkännande för att hinna med 1:ans buss till vasa. kommer hem cyklandes i stormvind och är utlåst, samtidigt hör jag sambon säga "de tar 3 timmar innan ja e hem, så ja kan int för dej ti bussen". Så där ställde jag mej i uteförrådet och grät lite för att de var kallt och jag skolkade helt i onödan och för att ja inte skulle kunna make it till vasa idag. Dessutom finns det ingen i hela jakobstad som kan vara en sådan vänlig själ och ta ett 45 minuters simpass så ja inte ska behöva komma hem bara för det, för att sedan självklart åka tillbaka.

jaaaa. inte ritkit den bästa stunden just nu men vi ska hoppas de ordnar sej.

när ja sto där i förrådet hörde ja ju ändå ett trevligt hallloo och när ja kikade ut stod ms pappa där och hade låst upp dörren åt mej. så de gäller att tro på mirakel. :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

tills vi ses igen

take care