we would live forever

Steg upp 9 idag och tro de eller ej var jag prick kl 10 istan. Jag såg när alla tanter öppnade sina butiker och jag klev in i jakt på en present åt Frida&Patti som har förlovningklalas imorgon kväll. Jag som söker sådant i timtal och är ändå aldrig nöjd fick raskt hitta ngt på 30 minuter. När jag väl hittat och hade fått småbrottom till jobbet sluta mitt kort att fungera då chippppet gett upp. Så typiskt. Men de blev fixat och nu behöver vi inte fara tomhänta iaf. 


Och vet ni vad jag kände under tiden jag sökte? Lyx. Ja de kändes lyx att få gå o titta på fina söta saker och bara.. titta. Fast jag skulle ha kunnat plocka med mej allt jag såg. Another time. 

Än så länge finns det lite energi i mej. Nästa jobb börjar om en timme men vi ska hoppas de är lungt idag så jag orkar skaka rumppan ikv. Bara jag får sällskap vill säga. Annars brukar det inte vara ngt problem, men på nått sätt känns det som att det kunde vara det ikväll. 

... ja kunde int ens köpa strumpbyxor åt mej idag p.g.a. de jäkla kortet. Så det satte stop för mej redan vid Lindex idag. Fast allt har ju en mening och eftersom jag ska upp 9 imorgon för att åka på ponnytrav med skolan, åka direkt efter på forlovningskalas och sedan hem kl 21.00 för att börja läsa på prov till måndag så kanske det faktist känns som om det vore meningen att vara utan strumpbyxor ikväll. D.v.s. stanna hemma.

Tro det eller ej men jag planerar sen.