ams

Ha varit istan nu flera timmar och det blev en tung dag. Både för att jag fortfarande saknar helt energi för att orka med ngt extra och för att det blev blandade känslor med flera personer. Här i fanns då också fina känslor! <3

Och med denna dag bakom får jag bara förundras över hur mycket folk älskar andras liv. Under några dagar har jag fått höra en hel del negativt, för att jag beslutat att hålla en del av mitt liv för mej själv. De har bla idag gjort mej ledsen att man måste få andra att förstå ngt som handlar om ens eget. Varför är det inte bara ok att ha sitt för sej själv, säga ifrån när man känner för det och berätta om sitt liv om man själv vill.

Att de saker ni ändå får veta ska behöva berättas precis nu, då andra vill eller för att andra ska förstå. Varför ska ni fatta? Varför inte bara acceptera andras, alla har vi ju egna liv att sätta energin på?! :) 

Just nu ska ja sätta min dyrbara energi på att packa. För andra är det en möjligtvis en obetydlig sak som är sak-samma om förstörs, men för mej -it's something big! :) Ska bli spännande och se hur detta slutar, och framför allt -börjar!