ams

Pa Bahamas ar det verkligen bara miljonarer. Jag menar, verkligen! Ni kan inte fatta (inte jag heller) hur dyrt det ar att vistas pa Paradise Island (dar vi var i det fina hotellet, med bla casinot). Folket sa att det kostar 100 dollar att ga in pa en av nattklubbarna dar. Man marker tydligt hur utseendet inte har nagon betydelse dar bara man har pengar, i jamforelse med i Miami dar huvudsaken var att man var blond och alla problem var borta! :D Vi har daremot hotellet pa andra sidan bron -down town, dar alla andra bor. Har blev jag just fragad av en om ja ville bli en BahamaMama och jag har manga som ska med i resvaskan hem. Vi har hundra olika numror att ringa till om vi vill umgas och till och med vakterna utanfor mc donalds vill visa oss runt.

Igarkvall va vi ut a dansa. En mork gangsterliknande rastakille med en bauta cigarr kom fram a prata. Han sag lite laskig ut men satte sej ner och diskutera. Ja va lite skeptisk men efter att han fixat tva pippiflator och borjade foklara hur han alskar sitt liv va de mycket trevligt att pratas vid. Han var fiskare och det finaste han visste var att vara ute pa havet a se delfiner och hajar som simma runt, dar allt var lungt och fridfullt. Tank att man kan vara lycklig med bara det. Sa enkelt, bara man vet var man vill va. Som ja sa tidigare. Har njuter alla fullt ut av sitt liv. De ar spontana, gor vad de kanner for, hittar balansen i sitt liv och respekterar jorden. De har lart mej en hel del!

I love Bahamas!