ams

Sitter som bäst och tittar presidentvalet. Hela LA verkar vara ute och festa idag, eller ja, hela US antar jag. Vi har däremot beställt hem pizza och har det mysigt hos Ine! Jublar för Obama och trycker i oss lite extra popcorn för att fira! :)

I brist på annat så gick jag ut till Hyde igår. De va en liten nattklubb uppe i Hollywood som bara spelade hiphop och jag var nog den ända ljusa där. Kände mej lite obekväm i början men de gick över när man hittade nya stora mörka vänner. lol! Idag har jag då käkat lunch på ucla law school och fått en ny vän, (vad hände där?), suttit utanför ett röstställe och hade en lång fin konversation med en av gubbarna som jobbade där och resten av dagen har jag tjatat om att få se hollywood skylten utan att lyckas. Denna dagen har varit nått av den mest onödiga, annorlunda och konstiga ever med en liten positiv touch. Men så förvirrande.

Man bara önskar ju att folk hemma skulle kunna förstå hur det är att leva här. Att man kan trivas så bra samtidigt som det är så komplicerat. Det som gör de så svårt är framför allt att man saknar de viktiga människorna hemma, och de är så ledsamt att man inte kan uppleva detta med dem. Man vill ju bara visa och berätta och få dem att leva lika underbart som vi gör. Tänkt om alla bara kunde komma hit! Sen är man ledsen några sekunder varje dag när man märker hur snabbt tiden går. När man nu verkligen börjar "få ett liv" här. Ja de borde ja väl inte ens behöva förklara?

Samtidigt som man verkligen vill göra detta till sitt hem så vet man att det inte ör möjligt. Just nu är det ju ens hem, fast ändå inte. Man skulle ju bara vilja bygga upp en ordentlig vardag här borta. Ett riktit hemhem var man verkligen inreder och satsar pengar och skaffa ett jobb. Men unfortunately, everything comes to an end.

Men slutet medför ju början på nått nytt. jag har ju alla möjligheter i världen! let´s do this! :)