Som mina nära & kära vet har jag ju hela mitt liv drömt om att få resa och uppleva ngt nytt, och framför allt Usa. Tidigare har jag ju knappt rest alls så att åka ensam kändes inte bra, och ingen i min vänskapskrets verkade ha liknande planer heller. Så ja fick helt enkelt ta itu med det på egen hand om det skulle bli av. Sökte via nätet och hittade Linnea som verkade matcha mina funderingar väldigt bra. Vi ”nätdejtade” ;) några veckor och det visade sig att vi kom bra överrens och hade ungefär samma värderingar. Så när flygpriserna sjönk så slog vi till, ja varför inte?
En månad senare satt jag på Amsterdam flygplats för att möta henne. Pirrig, nervös och mycket lycklig. Jag hade inte en aning om vad som väntade men det kändes i magen att det var ngt mycket bra!
Och så blev det också. Vår första destination var Miami där vi stannade i en vecka. Vi hade fixat ett helt ok hotell vid South Beach och hyrde en bil för 2 dagar. Vädret under tiden var sådär, med mest mulet och någon regnskur, men betydligt bättre än hemma iaf. Under de dagar vi hade bil körde vi b.la. iväg 4 timmar bort till Key West som är den mest sydligaste delen i Florida. För att ta sig dit körde man över kilometer långa broar och tog del av ett underbart landskap! South Beach i sig kändes väldigt turistigt och gav mera en semesterkänsla medan man med bilen kunde uppleva lite mer av ett ”riktigt” Miami och dess omgivning. Jag gilla Key West helt jättemycket, men det är klart att ”strandgatan” också hade sin charm! :b
Nattlivet i Miami var också att skåla för och det fanns gott om krogar att hinna med. Som blondiner i Miami var det mesta färdigt serverat och vi fick tacka och ta emot. Vip & Guestlist, som ni vet, nemas problemas. Många snygga killar fanns de då inte i Miami, men de va ju inget vi leta efter ändå så. :b
Efter en vecka i Miami blev det att dra vidare till Bahamas. Liksom med Miami hade jag innan inte haft en blekaste aning om hur det skulle se ut eller vad det var. I Bahamas bodde vi på ett hotell i Nassau –down town. Där bodde mest lokalbefolkning och folk pratade om att det skulle vara rörigt där om kvällarna. Det märkte vi dock inte av men självklart var vi extra försiktiga. Människorna i down town drack öl dygnet runt, var väldigt vänliga, älskade livet och rökte gräs.
På paradise Island däremot som var på andra sidan bron var det andra bullar. Där hängde alla miljonärer. Sjukt rika människor och allt på den ön var verkligen perfekt! För att sig in på en krog där begärde de 100 dollar. De var så snuskigt rika mäniskor att jag inte ens visste att det fanns så mycket pengar. Jag kan tyvärr inte säga om de var lika lyckliga som de i down town.
Bahamas var väldigt väldigt fint men våra 4 dagar räckte gott och väl där. Hade fint väder och vila upp oss på stranden. De kändes ändå som att man på den tiden hann se det man behövde och folket där hjälpte mer än gärna att visa runt oss på ön. Jag fick med mej många fina tankeställare därifrån –både på gott & ont.
Sist men inte minst hade vi kvar Las Vegas. I love Vegas! Alla var tursiter, och alla kände sig lika hemma. När vi flög över öken och såg några små hus mitt i kunde jag inte i min vildaste fantasi föreställa mej hur underbart det kunde vara. Vegas var som ett litet sagoland mitt ute i ingenstans. Där fanns allt, för att inte prata om alla casinon! :D Allt i Vegas var, som på Paradise Island –lyx! Skillnaden här var att alla var välkomna, trots att man inte hade med sig några miljoner. Däremot var allt som hade med uteliv att göra väldigt dyrt och de flesta hade väl en del att spendera också.
Om man jämför med hemma var det ju en betydligt högre klass på folket där. Folk visade respekt, klädde sig ordentligt och alla förstod hur man uppförde sig. Vilket inte alltid är så självklart här hemma...
Vi bodde mitt på strippen, "huvudgatan", så de va nära till allt. Ändå gick vi så mycket under hela vår resa att våra fötter blev helt söndriga. Men vi var nog för lyckliga för att bry oss i det just då.
Vi bodde mitt på strippen, "huvudgatan", så de va nära till allt. Ändå gick vi så mycket under hela vår resa att våra fötter blev helt söndriga. Men vi var nog för lyckliga för att bry oss i det just då.
För att ta sig in på krog i Vegas betala man nog flera 10:or och drinkar var nog inget vi kunde fundera på. Om en kille inte hade bokat bord kom de inte in utan kvinnligt sällskap. Inne fanns det inga sittplatser, och borden kostade runt 700 dollar att hyra en vanlig kväll. Som tur var blondiner tydligen uppskattade även i Vegas så vi fick igen leva på Vip & Guestlists, och tur var ju det för annars hade vi nog inte haft råd att stanna, eller att komma hem? :D
I Vegas var det fest varje dag, och antagligen hela året. Det bästa måste ju vara att det kommer vara precis som det var när man lämnade det om man skulle åka tillbaka – because it’s Vegas baby.
I Usa hade de självspolande toaletter, vilket är mycket opraktiskt om de inte sammarbetar. Alla i Usa är verkligen öppna och trevliga och ser lyckliga ut. Förutom de som jobbar med hamburgare eller i buss. Vi käkade hamburgare i 2½ vecka för de var jätte billiga, och förstår lite hur amerikaner kan vara så stora –det är så enkelt. Där frågade folk flera gånger om vi var Hilton-systrarna och alla ville ta bild med blondiner. En dag kom en springande och sa "can i take a picture of u, you are like moviestars". I Usa kan man bli hemlös närsomhelst eller bli jätterik. Man märkte att systemet inte är riktigt lika fungerande som hemma och en massa människor hade amputerat benen. Men jag älskade usa och får vara lycklig som fått chansen att uppleva det i hela 2½ vecka. :D Och att jag sedan också fick ett sådant fint resesällskap –de kunde inte ha blivit bättre! J