ams

Som de flesta säkert lagt märke till så är jag back in Finland. Har redan varit hemma i en månad, vilket betyder att jag anlände 10:e januari.

Så varför har jag inte sagt ngt?

It´s a long story. Och jag börjar nu.

När ja åkte iväg sa ja att ja skulle vara 5-6 månader, ett halvår gick och de va dags att komma hem. Dels för att det var en överenskommelse, dels för att jag räknat med det hela tiden och dels för att jag hämtat det jag ville ha hämtat och sett det jag ville se.

Ändå var jag inte alltför säker på att jag var redo att lämna Dubai, vilket gjorde att jag stannade mer än en månad utan att jobba bara för att känna efter. Bestämde mej sen sist och slutligen att jag var klar där, och sa upp mej en vecka innan ja kom hem. När jag skrev på uppsägningspappren tog det dem en vecka att avsluta mitt visum. Jag beställde sen biljetten hem onsdagkväll och mitt flyg gick fredag morgon kl. 6.

Det roliga var att ingen visste att jag ens hade planer på att återvända. Eftersom jag inte själv var säker på hur det skulle bli innan samma stund som jag bokade flyget så kändes det onödigt att prata om det, och ja hade knappt nämnt åt min vänkrets att jag ens slutat jobba. Ja ville också känna efter själv utan att bli påverkad av någon annan, för ja hörde hur de saknade mej här hemma. Pratade med mamma dagen innan mitt flyg vilket jag inte hade gjort på en bra stund och hon visa plötsligt julgranen. Vafö ha du in grene ännu mamm? -Jaa, ja tänkt du sku koma hejm på löödan. Ja tyckt ja känd på me he att du sku koma deher helge så ja spara grene. Men om int du e hejm fyri lödaskväldi slänger ja no ut e. -NÄÄÄ sa ja, int kåmbe ja naa! Men några timmar senare satt ja på flygfältet och slösurfa på telefonen i väntan på flyget. Mathias skrev och fråga varför ja va hemma så tidigt. Näää, ja e på na tööögo efterfest. all e nykter å di äter naa så ja e på tilifooon.... Busted! haha

Kom till Finland 2 på fredagen och min kära vän sunny, som också kunnat hålla våran hemlighet hemlig i 2 dagar, kom och hämtade mej från flyget. Körde hem mej för att överraska mor&far och överraskade blev de minsann. Pappa blev helt stum i nån minut och bara stirra på mej tills vi sen fick fram några tårar, och lika så fortsatte min första vecka hemma. Överraskade en efter en genom att bara dyka upp. När m slutade sitt kvällsskift och kom ur duschen satt jag i vardagsrummet och väntade. När Linda kom från jobb 1 på natten stod jag på uppfarten, jag bjöd in mej själv till pammens tacokväll, lurade ut Nina, surprisade Mia när hon kom hem från sitt handlande och beställde nästan en kebab av Julia. Fullt upp och lite spännande får ja säga. Varför jag hållit mej osynlig så länge är att min älskade syster också kommit hem, i måndags, och hon hade inte heller en aning om att jag var här. Hur lurig var ja va? hehe

Men nu har ja fått träffa alla mina fina vänner igen. Jag har gosat med m och umgåtts med hela familjen, vilket inte hänt sedan början av juni förra sommaren. Skönt att vara hemma, och allt är som vanligt. Nu ska jag sova för att jobba imorgon men en liten uppdatering fick ni iaf. Och kanske jag kunde börja blogga igen nudå? ;)

Sen har alla frågat varför jag kom hem. Alla i Dubai försökte få mej att stanna. Folk ja inte alls kände skrev mail på fb för de hört ja skulle hem och försökte övertyga mej att stanna. "vi hittar dej ett nytt jobb" "kommer ångra att du åker" "the best time here is now". Jag fick så många jobberbjudanden och trivdes super! Jag har inte riktit nån aning varför ja var så envis med att åka hem. Sen kan jag väl hantera när arbetsförmedlingstanten frågar varför ja kom tillbaka men när till och med my big love sa "ja hadd no tänkt du sku va länger", då känns de lite snopet faktist haha.

Och att lämna Dubai var den enklaste säkerhetskontrollen jag varit med om (jag har varit med om några må jag skryta med). Sen också när de "förhörde" mej och kolla att alla mina papper var avslutade och ok osv frågade givetvis även denna kille varför jag lämnar Dubai eftersom det var hans jobb och han såg lagom professionell ut där han satt i sin vita pyjamasdräkt med sin linnehatt. (ja ni vet hur de ser ut, jag vet inte vad de heter deras dräkter. abaya för män haha) - I dont know sa ja å rykte på axlarna. Will u come back? - i dont know sa ja igen och såg lika förvirrad ut. Han spände ögonen i mej å fråga. - Can i have your number? 

---- Say whaaaaaaaat? hahaha nope men fick hans nummer nerklottat på en pappersbit i passet iaf och lovade snällt att höra av mej om jag återvänder. sure, mohammed. tnx

Och Yes. Dubai är underbart. Det var en underbar tid där borta, jag hade underbara upplevelser och växte än en gång så mycket i mej själv. De är klart det är både ledsamt och svårt att lämna allt det, men jag får än en gång vara tacksam för att jag haft en sån underbar möjlighet i mitt liv.


Ps. OCH OM NÅGON HITTAR MIN SONY ERICSSON, GE DEN TILLBAKA! Jag kunde nästan ge hittelön. Ja de skulle ja nog! 200 euro till den som är först ;) xoxo