ams

Ja, de går ju inte alltid som man tänkt sej. Fast vad gör det. Bara att sätta på ett nytt leende, ändra tankesättet och ta nya tag! Och de behöver ju inte vara ngt dåligt med det. :) Jag tror ju alltid att allt som händer har en mening. 

Sen jag kom hem har det hänt mycket. Det har hänt mycket inombords och i mitt huvud. Jag har planerat, funderat, räknat och konstaterat. Jag har kommit fram till bra saker, dåliga saker, komplicerade saker och onödiga saker.

Fast den beskrivningen hjälper ju inte er så mycket om att förstå min situation.

Min tid här hemma hittills har iaf varit bra. Jag har haft ett betydligt mera lugn i själen än när jag kom hem från LA t.ex. Jag har kunnat njuta av att vara här, fast jag inte gjort ngt speciellt. Jag har tagit en dag i taget och tagit tillvara på allt fint jag har runtom mej, för jag är omringad av så många underbara ting att vara tacksam över! 

Och det bästa av allt är ju att min plan verkar fungera. Jag börjar trivas bättre i mej själv och finner (OBS!) sakta men säkert detdär lugnet som jag strävar efter. high five! :)

Men alla frågar ju vad ja ska göra nu. Och the thing is att jag hade planerat ett nytt äventyr. (ja sa ju saktat ja...) Ett äventyr som skulle bli the shit. The big one! The last one och the worst one. Men i sista minuten visade det sej att det var way too soon och att de inte alls var dags än. Och enkel som jag är så tänker jag inte trotsa ödet. Om mamma säger, eller mathias eller fammo - då är de inte sån "big deal" att trotsa och kompromissa lite, men när ödet börjar säga sitt så ger jag mej ganska snabbt. Märkte ja.

Så jaa. Jeppis, i guess i´ll stay for a while. Jobbar gör ja ju å allt är back to normal. Bara att man är sådär extra kär och lite rikare på livet. High on life eller? i jeppis.

Och är man nere nångon så är det bara att komma ihåg att everything is possible! It´s all up to you och de blir precis som du gör det. :) Och som sagt att allt har sin mening :)