Eftersom jag missade julen hemma förra året, och kommer även missa den detta året så bestämde vi helt enkelt att fira lite i förväg. Så mysigt och så roligt att mammorna och papporna också tyckte de var skoj! :)
På lördag hade vi också julfest med några vänner, fast då lärde jag mej faktist att göra min egna sushi istället för juliddag, och mina damer och herrar - de tyckte jag var roligt! Och gott, bara för att jag gjorde den själv! :)
Annars var jag också ute helgen innan och de va den bästa helgen jag haft på Mellen sen några år tibax! I vanliga fall brukar jag vara completely nykter, bli knuffad av små pojkar som ska slåss, dansa till Mr Cool, som för övrigt inte alls är coolt när det är år 2014 eller se folk spy på dansgolvet. Vanligtvis brukar jag ha raderat mina utekvällar innan jag går och lägger mej men förra helgen blev bara sådär löjligt nice. Spontant och himla roligt som slutade med efterfest och vi gick hem vid 5. Who knew att de var möjligt i lilla Jeppis?
Denna helgen blev också bra, men i några små ögonblick blev jag mer eller mindre confunderad, förvånad och/eller speecless. Ibland blir man så förvånad när man inser saker man inte ens tänk på innan, eller när man märker att things verkligen change - som man trodde att alltid skulle stay the same. I de situationerna vet man inte ens hur man ska reagera. Konstaterade nog att de va time to leave again, and so i will.
"This is why once you’ve traveled for the first time all you want to do is leave again. They call it the travel bug, but really it’s the effort to return to a place where you are surrounded by people who speak the same language as you. Not English or Spanish or Mandarin or Portuguese, but that language where others know what it’s like to leave, change, grow, experience, learn, then go home again and feel more lost in your hometown then you did in the most foreign place you visited.
This is the hardest part about traveling, and it’s the very reason why we all run away again"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar