ams

ChaCha! Tror väl knappast att jag längre har några läsare på denna blogg men fick precis ett intensiv infall av att  få skriva av mej! Varnar redan nu för ett långt catch up inlägg med massvis av tillfälliga känslor. Redo för flum? Lets go.

De senaste 3 veckorna har jag varit iväg på semester. Den mest underbara semestern ever and why is that? Ja alltså. allt annat resande som jag har gjort har ju också varit obeskrivligt bra - men denna resa var annorlunda pga av alla de människor jag delat den med.

Redan i vintras sa jag att jag inte hänger med eftersom det innebar en massa pengar på en resa jag i princip redan gjort. Men mina vänner hade tydligen dendär övertalnigsförmågan och när jag hörde att vi skulle bli ett gäng på 60 pers from around the world så kunde jag inte längre va omöjlig. Vänner som jag antagligen aldrig mer skulle se om jag inte åkte på detta. King Diego och hans födelsedag som var orsaken till detta major event har jag ju träffat ett flertal gånger innan, Austalia, förra yacht week och ultra miami, och också hans crew under skiweek i aspen i vintras.  Här är det värt att nämna om The Goodlife Crew. The goodlife crew är helt enkelt ett gäng underbara människor som get together, och alla är pretty much conected via Diego. Everybody loves everybody och tro mej - den kärlek som finns är another level.

Så jag åkte till Greece för att göra samma sailing rutt för andra året i rad. Och halleluja amen
- u n d e r b a r t. Hade också bästa teamet man kunde ha önskat sej på våra superfina catamaran. Så för de som missat vad yachtweek är, så detta året var vi 19 yachter som seglar till nya öar varje dag - och festar pretty much dygnet runt eheh.... Men av dessa 19 hade vi 6 båtar packade med vänner. Så vi tar en båt och plockar ihop 10 random diegovänner som ska bo tätt tätt inpå varandra i en veckas tid och turns out to become familymaterial in the end. Så tacksam. Hur bra man lär känna en person under så kort tid är ofattbart.

Sen blev det roadtriptime. Flög till Milano var jag spenderade min födelsedag exakt 2 år tillbaka - eftersom detta var dagen innan jag fylde. Spenderade bara en dag innan vi körde vidare och skulle sova i north italy - trodde vi. Blev sen jagade av securityn när vi trodde vi passerade en vägtull men de visade sej vara en border till switzerland var de bad oss betala en slant. Jaha, camping i switzerland då bara och vaknade upp i ett tält och tårtpicknick till frukost. Körde vidare till Lichtenstein - switzerland igen - germany - luxembourg och ended up i belgien för tomorrowland! Här räknar vi 6 länder (utan att ens räkna med greece var vi flög från) på 4 dagar. Intensivt but oh so worth it!

Switzerland var så fint så fint så fint! har aldrig sett ett landskap som det! Men guu vad otrevliga människor under denna roadtrip och ingen pratade engelska - ville inte ens försöka. Och en natt tältade vi på en random sidoparkering och blev väckta av poliser för att vi parkerat på gräset. Som tur fick vi ingen böter. Var osäkra på om det var lagligt att campa varsom helst och vi var omringade av massa skumma observerande människor som stod utanför vårt tält när vi sov. En annorlunda upplevelse minsann, but we´re still alive. :)

TOMORROWLAND DÅ? second time back - första gången var 4 years ago. En upplevelse man tror att man bara ska uppleva en gång i sitt liv och walla jag bara råkade hamna där. Tomorrowland är som ett disneyland för adults. ja vet jag brukar säga samma om vegas, men tomorrowland är faktist ännu närmare likt ahah. Otroligt vad de bygger upp för en helgs festande och otroligt hur 180 000 människor kan vara så lyckliga och kärleksfulla. High on life for sure. När mina vänner fråga hur jag haft det under denna resa har jag svarat "Det var så bra att jag inte ens tänker försöka förklara, för det går inte - det var bra helt enkelt".

Men smällen man får ta när man kommer hem. Ett nytt livsmotto som vi tyvärr har accepterat är att "everything that goes up, have to come down" och så är det. Man lever på moln men i nått skede måste man komma tillbaka till verkligheten. Och verkligheten är absolut inte nått dåligt. Det dåliga är när man ser hur comitted alla är till verkligheten. Vilket allvar som finns i vardagen och hur omöjligt det verkar vara att unna sej nått, leva och bara let go. Hur man slavar för sitt eget liv att man inte har tid/ vill / bryr sej eller kan avika från sin normala vardag.

Jag fattar - det är vad jag dagligen hör - "du måst slut ti flyg och skaffa ett riktit liv" we´ve been there before. Jag var faktist precis på en intervju. Jag råkade ha en mellanlanding på unknown flygplats på vägen hem efter 3 veckors rave live love repeat och fick då frågan "om du fick välja att vara nån annan för en hel dag, vem skulle du vara?" jag skrattade till och svarade "oj.. mej själv." Säkerligen finns det massor av människor som skulle svara samma sak och cheers till us! Men bara de fact att höra sej själv svara nått sånt kändes obeskrivligt bra.

Från det ena till det andra. Planerade att jobba till hösten, och fick precis veta att jag fått platsen jag sökt. Awesome. Så alla som varit oroliga för min del kan nu luta sej tillbaka och andas ut - he fixar no se! Ska jobba och spara ihop nya slantar så jag kan resa mer - de finns ju fortfarande massor av ställen on my list. ;) once the travelbug bites.... Kommer antagligen resa lite annorlunda i framtiden men if there´s a will there´s a way. Bara för att jag ska jobba kommer jag inte sätta mej i "normalt-liv" kategorin.

Så kan ju bara påpeka att det i princip redan blivit som jag skrev i mitt senaste inlägg i maj. För det är ju så jag gör. Önskar och bestämmer vad man vill ska hända näst - fast man inte har en aning om hur. manifestion - google it. amen