måndag 30 september 2013

För att låtsas göra det enkelt och dra alla över samma kam så kunde jag säga att alla araber här ser lika ut. Korta tjocka med vita pyjamasar.

Jag kunde säga att hela Dubai är ensamt. Människor från hela världen, men alla för sej själv. Man är här för att jobba och få pengar. Man lär känna människor för att det kunde vara till fördel för en själv, inte för att man anser att ngn är trevlig och kunde bli ens vän. Samtidigt som allt är blodigt allvar och snabba pengar är inget förevigt och nästan en låtsasstad som är made up.

Jag kunde ju, utan att överdriva, berätta att jag tappat räkningen på hur många som kommit fram till mej i butiken och frågat om vi kan vara vänner/dricka kaffe/gifta oss. Jag blir nästan förvånad om den första meningen i en konversation på mitt jobb inte är "where are u from, are u single?". På tal om ett lonelyt folk. Alla verkar söka nån, men ingen har ingen -eller alla.

Och så många prostituerade som finns här! You could never tell och alla spelar sina spel. Inte är det svårt för dem heller, för som sagt. Alla verkar ju söka umgänge.

Dubai är ett spel. Maybe the rest of the world as well. De gör ju att man saknar hem, där man kan kontrollera situationen och alla små ilandsproblem vi har där borta. Man saknar ju människor med riktiga hjärtan. I hate games.

Ja kunde ju påstå att det är intressant. Se och lär, shut it and go back home. De är ju inget jag kan ändra precis. Men detta var ju dock bara stereotypi!! Och inte kommer ja ju hem ännu heller. :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

tills vi ses igen

take care