så var det dags igen, dags att slänga sej ut i nästa äventyr. denna gången har det absolut varit svårtast att åka av alla gångerna. sån förvirrande känsla av en enorm glädje och lessamhet. ja grät så mycket när jag lämna misch idag också, om ja bara kunde ta me henne eller förklara att jag kmr tillbaka.
men samtidigt kan ja ju inte vänta mer! har redan tagit ett av mina flyg men har fortfarande en lång resa ahead. men alltså dendär känslan man får när man vistas på en flygplats, jag älskar den. på bara 2 sekunder så är man sådär fri igen och full av förväntan. alla yrar runt och alla har ngt spännande framför - eller bakom sej. sen kan man bara sitta och fundera över livet och iaktta människor sålänge man väntar. och det är ngt med dendär lukten.... och med dendär känslan.
så jaaa många vet säkert redan vart jag är påväg men bara för att göra de hela ännu mer olidligt spännande ska jag inte säga det rakt ut, än.... men nu efter att ha mellanlandat en gång ska jag ännu sitta 11 timmar på nästa flyg.
once again på egen hand också. hur omöjlig är inte jag då som ska envisas att resa ensam all the time?
så dags att åka vidare, boardingtiime! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar