ams

Och så har jag lämnat us igen. Så svårt. Hann knappt sätta mej på flyget innan jag börjat planera vad jag ska göra när jag kommer tillbaka, fö den dagen vet jag helt enkelt att kommer komma.

Kändes dock lite bättre när man sitter med tårfyllda ögon och tittar ut genom fönstret under take off och en liten kille på typ 3 år sitter och stirrar på en med stora bruna ögon för att sen sätta huvet på sned och ger en det gulligaste leendet man kan be om. Så mycket underbart som finns runtom en och man kunde ju inte hjälpa att själv dra på munnen.
                                         
Extra jobbigt var det att åka åxå då en av mina nära vänner vad med om en bilolycka i förrgårkväll. Satte faktist och kollade nyheterna helt slumpmässigt på lördagkväll under tiden som vi planerade vart nästa destination skulle bli och jag såg att det varit en olycka i calabasas, att en ferarri krockat och börjat brinna. Först tänkte jag att de är konstigt att jag kollar nyheter över huvudtaget, dessutom sent en lördagkväll och nämnde till frida när hon kom från toan att de är nån som krockat på nyheterna. Helt random ändå, olyckor händer ju hela tiden.

Saken var att jag känner folk i calabasas och flera av dem kör med ferraris och tanken slog mej för nån sekund men ignorerade det eftersom ja tyckte att bilen var fel färg. Helt rätt fick jag veta dagen efter veta att de var mina vänner... men de hade nog änglaskydd for sure.

Vänta.. glömde jag berätta var jag är....? I'm in HAWAII BABYY! :D hur hamna man hit lixom? :) men att än en gång deala med alla dessa känslor samtidigt gör ju en lite förvirrad. Att man ena sekunden skrattar och andra gråter hahah lite confused eller? Fast de va mest på planet. Näää faktsit, honolulu verkar undrrbart! Har redan spenderat en dag här och jag är positivt överraskad so far fast vi inte sett mycket än. excited över imorgon! :) jaja TO BE CONTINUED! xxx