ams

Aaand we are on the road again. Eller vadå igen, dethär är ju faktist första gången som jag reser bussandes. Och det kommer ta oss 14 timmar. (Maybe thats the reason why i dont do bus) Men som ni vet är de ju kapitlet "göra allt på ett nytt sätt" som gäller sådär lagom efter nyår och allt. (Kan inte fatta att det är januari och 2 veckor sen jul, btw) och som hemlös gjorde vi en highfive också när vi märkte vi får spendera natten på bussen, en till natt löst. ;)

Så Sydney sydney. Efter två veckor tycker jag redan skrämmande mycket om stället. Men här sitter jag med pirr i magen och tyckte att de verkligen va dags att åka vidare nu. I sydney verkar alla vara gravida. Jag har aldrig sett så mång sprängfärdiga magar samtidigt innan. Och överallt, speciellt på stränderna. Är de inte på smällen så har de redan den perfekta lilla familjen i parken eller så står de å hånglar nere vid ån. Ja sydney verkar vara ett litet kärleksneste för alla perfekta par. Haha time to go ja. 

Vi kunde ändå känna hur bekväma vi började bli och panikade lite. Bekväm är inget att rekommendera, de är mer distraherande än effektivt. Och så blev vi på gränsen till uttråkade. De första jess sa nät vi satte oss på bussen var "oh yes, äntligen får vi resa igen!!" jahaps tänkte ja, vad har vi gjort this far då om inte rest. Haha, skämt å sido, a fatta precis vad hon mena å höll helt med :) 

Sååå, några timmar kvar då.. excited att veta next stop? ;)