ams

Åh wow. Så lyxit de plötsligt känns med normala toaletter som inte bara är et hål i golvet, och att de har toapapper! Och åh vad skönt med vanlig trafik, och engelsktpratande folk, och att man får ha make up och vanliga kläder igen!!! Skönt att vara tillbaka i sydney med andr ord.

Men idag ska vi prata om människor. eftersom jag anser att man inte kan sluta förvånas över hur folk kan bete sej. haha när man reser som vi gör (vadå vi, blivit skitzo eller, ams du är faktist ensam nu) så träffar man ju oändligt med folk, i alla dess former. Mycket intressant, givande och lärorikt -javisst. Och fast man är ensam så är man aldrig riktit ensam, fast man egentligen är helt ensam. Let me explain.

Mestadels av folket är hjälpsamma. De introducerar en till sina vänner fast de inte ens är i samma stad eller ens land. "Jamen ja känner nån där och där, adda dem på fb eller så gör jag en gemensam grupp." Alright, perfect! De roliga är att alla är öppna för att träffas, fast man aldrig träffats, och detta har hänt flertals gånger. Sist ja var i sydney träffade jag upp med en kille från dubai, bara för att vi hade 17 gemensamma vänner på fb. Klart som fn att man ska träffas och 1 h senare kaffade vi tillsammans och hade jättetrevligt! I bali träffade jag en svensk som min syster träffat typ en gång innan, men om hon känner han å båda är i bali samtidigt - lets meet up. Har blivit inbjudna till many parties för att "jamen my friends tar hand om dej", alrighty then. Och behöver du nånstans å bo så har ens nya vänner alltid nått att erbjuda hos deras vänner and so on haha Ja ni fattar hut enkelt det är.

so thats the good part, the easy part. Sen kommer vi till stadie nr 2 när bekantskapen övergår till vänskap. Nu ska vi ju komma ihåg att det är killar vi pratar om i detta tillfälle och min slutpoäng kommer givetvis att vara hur man inte kan va mer än bekant med en kille. (Oj vilken drastisk vändning de blev helt plötsligt... yep thats what i also use to think.)

Man har trevligt och börjar lära känna varann när det alllltid kommer till den punkten var de ska försöka nått mer, och jag är så trött på dessa situationer för trust me, de har hänt många gånger. Och när man inte tillåter vad de vill ha så blir det självfallet trams och en obekväm situation! under tiden jag har rest nu har vi faktist lämnat ställen vi bott på pga av detta, too many times. Och för nån dag sen sov jag faktist på gatan, på en bänk, till 9 på morgonen. Im serious. Like a real homeless. (bucketlist check) Men man e ju int uppställt.

Fast de är orättvis å skylla den sista gången på det, för de handlade faktist om nått annat när ja bestämde att lämna "min väns" lägenheten 4 på morgonen i pyjamas med allt mitt pick å pack. men min poäng är att när de väl kommer till kritan är man alltid ensam. Ja brukar säga "man haa ba se sjölv"!!

Vänta, nu blev de confusing. Pratar vi om 2 olika saker nu? maybe, but i dont care.

Alla snälla goa rara man träffar... man får väl njuta av den roliga part 1 sålänge den varar men alltid vara berädd for change. Som sagt. Man haa ba se sjölv.

Så de var min lesson nr1 i amsdelains how to survive world. Haha men nu ska vi ju inte vara tjuriga och dra alla över samma kam här, men de är lika bra att alltid vara berädd. Berädd på att folk ute i världen inte alltid tänker som en själv eller inte alltid är så godhjärtad som den påstår sej vara. Ibland tänker man bara "wtf is wrong with these ppl?" Fast detta har vi ju vetat länge så no surprises här inte. Just sayin. Man ser och lär. Over and  out.