ams

Vad jag ännu inte har delat med mej av är att min kära lilla baby har gått bort. Hon blev sjuk så vi var tvungen att ge henne en spruta full of sparkle - to a new world. Hon var dålig i några veckor och kunde inte behålla maten så hon blev så mager och hängig. Veterinären sa de var cancer i tarmarna och de fanns inte mycket å göra. Jag visste de var rätt beslut.

Ja grät så mycket och önskade att de bara var tillfälligt, att hon skulle bli bra igen. Ignorerade att de faktist var på riktigt. Mina planer var att flyga över henne i nått skede så ja kunde ha henne hos mej. Känns kanske smått löjligt för vissa förstår nog inte hur mycket en liten jycke kan betyda för en, men tro mej - she was my baby. My one and only.

Tror inte jag heller nämnt innan att hon blev överkörd i somras. Det var den värsta dagen i mitt liv och veterinären sa att vi skulle avliva henne med en gång, hon skulle inte ens klara natten. Följande 2 veckor lämnade jag henne inte över huvudtaget. Hon bodde på en kudde som jag bar runt med och hon kunde bara ligga i 2 olika ställningar. But we made it together och de tog henne nån månad och hon blev som ny, som att inget hade hänt. Jag var så tacksam för att hon var så envis, å för att jag följde min magkänsla som sa att vi skulle pröva behålla henne. still, de var den värsta dagen i mitt liv, until now.

Hon var också den ja sakna mest hemma och den som var svårast att lämna, bara för att man inte kunde förklara att man kommer tillbaka. De känns så overkligt att hon inte kmr vara där när jag kmr hem.

Jag skypa med henne ända tills veterinären kom hem till mor å far... I'm gonna miss her forever.

always by my side. 

Rest in peace babygirl. <3 nbsp="">